Rädslan

Idag hade jag min första gång med Alissa då jag höll på att få panik och trodde hon inte levde. Hon sov ute, och efter en timme ungefär gnydde hon till en gång, helt normalt. Sen vid två timmar grät hon och jag skulle börja klä på mig och gå ut för hon brukar vakna då, men så tystnade hon. Det gick tre timmar, och över, och jag började känna hur det kröp i kroppen på mig när det var helt tyst där ute. Till sist måste jag gå ut och se på henne för jag hade börjat måla upp alla världens möjliga och omöjliga saker som hade hänt i mitt huvud. Men där sov hon ju gott. Det slutade sen med att jag väckte henne. Det här var något som jag trodde att jag skulle känna hela tiden med henne men jag har faktiskt varit lugn. Men det känns som att ju längre tid det går, ju äldre hon blir och ju mer vi har varit tillsammans, desto jävligare känns tanken på att mista henne och rädslan för just det växer större. 

Jag kan också fynda

Jag är verkligen asdålig på att göra fynd, särskilt kläder. Skulle jag någon gång mot förmodan råka hitta något billigt så finns det såklart inte rätt storlek. Det här gäller både till mig och barnen. Nu har vi haft tråkiga ärenden till Lojo två gånger på mindre än en vecka och jag har passat på att gå runt i Prisma lite under tiden. Det är ju inte varje dag man kommer ut till en så stor butik, hehe. Förra veckan fyndade jag ett GIGA paket blöjor svinbilligt. Jag visste inte ens att det fanns så stora paket och när det bara kostade 17,95 så måste jag ju ta det fast vi inte ens behövde blöjor just nu. Hoppas hon inte helt plötsligt tänker växtspurta så de blir för små innan vi hunnit använda alla bara, men med tanke på hur hon har vuxit så är ju risken liten. Då gick jag också där och fingrade på vinterhalaren som var nedsatta till halva priset men kände mig lite osäker om en storlek 86 månne passar nästa vinter. Följande storlek är nog definitivt för stor då ännu, men kan vara att mot slutet av vintern blir 86 för liten. Nå jag kunde inte bestämma mig då. Och bra det, för idag när vi kom dit så såg jag genast lappen vid dörren att alla vinterkläder var nedsatta till -70% så jag rusade in och till min stora glädje fanns den där pink Reiman storlek 86 ännu kvar så idag fick den följa med hem. Om inte annat så kan jag ju alltid sälja den vidare. Så ibland lyckas även jag fynda lite. Något bra med våra Lojo resor. 


Mycket händer på ett år

Här en kväll när jag höll på att lägga Alissa i säng så började jag tänka på hur annorlunda läget är idag till skillnad från för ett år sen. Ifjol den här tiden var vi ännu mitt uppe i magknipet och skriket och jag hade just börjat äta mjölkfritt. Jag minns så bra hur det kändes då, att vi aldrig kommer att få ordning på kvällarna och någon egen tid mera när nattningarna tog evigheter och det var bara skrik och jag till sist somnade där med henne. Till sist och slut var det en väldigt kort tid, och så jobbigt var det nog inte heller. Men då kändes det så. Nu går det så lätt. Vi har tur som har såna barn som aldrig har viljat att man ska sitta där och paja på dem eller liknande tills de somnar. Tur för mig också för mina nerver skulle inte tåla sånt i längden. Nu somnar de båda snällt i sina sängar för sig själv. Alissa har ibland såna kvällar då vi får sitta inne hos henne nog, hon måste se mamma/pappa där, man får inte lämna rummet men man behöver heller inte göra något. Varför det är så här ibland är ett mysterium eftersom hon för det mesta somnar helt ensam där hur bra som helst. Slocknar hon inte genast efter mjölkflaskan så pratar hon på en stund för sig själv. Adde slocknar som ett ljus nu på kvällarna. Han har nästan alltid gjort det. Visst har han haft perioder av spring då han försöker med allt där på kvällen, han ska på wc, han ska dricka, bara säga något och så vidare. Men det har ändå varit korta perioder. Inte ens flytten till eget rum rubbade hans sovas fast han ändå var 3 år då redan. Han har heller aldrig kommit till vår säng på natten. Skönt om ni frågar mig. Så nattningarna är nog inte jobbiga hos oss, det har alltid funkat bra. Och jag tror stenhårt på rutiner. Men tänk att för ett år sedan var hon ännu en liten skrikande spädis utan namn. 

Världens bästa tuffis


Den här ungen alltså. Varje dag när han ska hem från dagis så måste han pussa de två minsta flickorna där som är lite på 1 år och så säger han hejdå mina gullepluttar. Ikväll när han kramade Alissa godnatt så sa han ”jag vill aldrig mista Alissa, jag vill att hon alltid ska leva”. Så otroligt kärleksfull som han är nu. Hoppas den här perioden håller i sig länge. 

När en fattas

Det händer inte så ofta längre, men ibland sköljer sorgen och saknaden över mig som en våg. Den där riktigt hjärtskärande sorgen som man tror att ska slita en itu. Ikväll var en sån stund när jag nattade Alissa. Helt plötsligt kom saknaden över mig och tårarna började rinna. Jag fastnar ofta i de saker som jag aldrig fick göra med Alma. Jag fick aldrig natta henne. Inte ge henne mjölk och bädda ner henne. Jag ångrar att jag inte höll henne mera och tog flera bilder. Jag önskar att någon hade varit där och sagt åt oss vad vi skulle göra, vi visste varken ut eller in och var allt för chockade. Jag hade viljat ha flera minnen av henne. 

Jag vet inte om allt det här kom just idag för att Adde igen har pratat mycket om henne. Idag när vi satt och åt sa han helt plötsligt, ”vet du vem jag såg? Alma, hon var utanför mitt fönster”. Helt självklart för honom att hon hade tittat till honom. Igår när vi pratade om att solen inte skiner så sa han att den skiner nog hos Alma istället. Han har verkligen en period nu när han pratar mycket om henne. Han som är världens härligaste storebror. Han skulle ha varit så fin mot henne också. Allt blev så fel. 

Några bra dagar

Vi hade ett riktigt bra veckoslut här. Vi gjorde egentligen inget speciellt, men vi var hemma hela familjen hela helgen och det gör mycket. Adde var på kalas på lördagen och så hade vi gäster på söndagen. Däremellan njöt vi av det fina vädret. Igår var också en bra dag då vi besökte grannarna och kollade in deras nya hus och husdjur. Idag har vi inte gjort så mycket annat än handlat inför veckan. Men det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag  hade båda barnen med mig och det då brukar vara ganska svettigt. Det känns som om det går ganska bra med att försöka handla billigt nu också och jag har faktiskt lämnat allt onödigt i butiken och försökt storhandla rejält. Sen har jag mest bara varit trött. Alissa har yrat nu ett par nätter. Förra var helt ok men jag fick ge tutten många gånger då hon grät/gnällde men natten före var hon mer eller mindre vaken i två timmar och trasslade. Nu rinner näsan lite på henne och ska hon faktiskt bli flunssig igen så blir jag nog ganska irriterad. Jag hoppas att väderprognosen stämmer och det faktiskt ska vara sol och varmt nu de följande två dagarna. Då ska jag klippa klart våra äppelträd och tanka frisk luft. Jag gillar inte direkt klippandet men det måste ju göras och är det fint väder så går det ju an. 

Vargen

En längre tid redan har det rört sig vargar här i närheten och folk har sett dem eller deras spår. Men nu den senaste tiden har observationerna blivit bara fler och fler. Under helgen dödade vargen en hund här inte långt ifrån vårt hem. Grannen hade också spår på sin gård. När de stryker riktigt bredvid huset så känns det nog inte bra längre. Jag som alltid har varit ganska mörkrädd (men faktiskt blivit mycket bättre under våra år här) gillar inte alls det här. Jag går nog helst inte ut alls i mörkret nu. Vi brukar släppa ut Hugo själv på hans kvällsbestyr ganska ofta men nu vågar vi inte längre. Debatten om de här vargarna går också väldigt het. Jag hoppas verkligen att det inte ska hända något ännu allvarligare och att de skulle ge sig iväg härifrån. Tur att det blir ljusare tider hela tiden också.