Mycket just nu

Mina tankar är rätt virriga just nu. Jag är ingen grubblare men senaste tiden har jag haft en grej som skavt där i tankarna hela tiden. Mycket hänger ihop med det jag bloggat om de senaste dagarna. Men jag ska återkomma till det senare när allt har klarnat lite mera. Som tur så är det fredag imorgon och långhelg igen. Jag kommer nog antagligen att jobba lite på helgen ändå men det stör inte mig, på något vis är det lugnare att jobba då. Vi har också en hel drös födelsedagar som ska firas under helgen. Det är min mamma, Bens mommo och ännu till hans pappa som alla fyller år nu. Sen ska man väl hinna skåla lite också. Det kommer att vara fullt upp men bra så, kanske mina tankar hålls lugna också. Imorgon har Adde maskerad i dagis och sen ska vi pynta med lite ballonger och serpentiner här hemma och smaka på mjöden. 

Krämpor och tänder osv

Min trötthet är tillbaka igen. Jag tyckte att det var lite bättre ren en tid men nu är det helt hopplöst igen. Jag måste hitta mera tid att vara ute. Jag hoppas att Alissa börjar trivas bättre ute när det blir varmare och hon behöver mindre kläder på sig. Just nu funkar det inte alls att vara ute med henne annat än när hon sover och man blir ju ganska begränsad då. Dessutom har jag jobbat mycket nu igen så jaa, jag skulle behöva några extra timmar i mina dygn. Jag har haft en underlig smärta i mitt vänstra ben nu ett par dagar också. Igår var det en punkt under knät som värkte, det hjälpte att ha benet högt och jag tänkte att det var åderbråcket jag har fått efter mina senaste graviditeter som började bråka. Men idag har det flyttat upp ovanför knät. Väldigt underligt och nu börjar jag ju tro att jag själv har något allvarligt fel också. Det är nog också en sak som jag oroar mig mer och mer för, att barnen ska behöva växa upp utan en eller båda föräldrar. Livet är så skört, man vet aldrig vad som händer. Tur så har jag en liten kramis här hemma. Alissa håller på att få en kindtand och hänger helst fast i mig hela tiden. Lilla gumman som blir 15 månader idag. 

Mycket rädsla

På senaste tiden har många både små och stora saker varit enorma triggers för min sorg. Ganska oväntat kan jag plötsligt känna en sån otrolig längtan efter Alma. Allt möjligt kan dra mig tillbaka till de där händelserna och det är en salig blandning av alla känslor. Det där dygnet vi var på Kvinnis före hon föddes innehöll verkligen alla känslor. En enorm rädsla för det mesta och oro. Att inte veta vad som är fel, men att något är riktigt riktigt fel är en sån förjävlig känsla. Att sen få veta vad det är, och att det är väldigt allvarligt är sen igen en helt annan sorts rädsla. Det känns skönt att veta vad det är, och ha en plan, men samtidigt är man skräckslagen för man vet nu hur illa det verkligen är. Men där bland alla de där tunga känslorna fanns också en enorm kärlek. Vi fick se henne många gånger, och vi fick veta att det var en hon, en Alma. De få gånger jag kände hennes rörelser där var också stora, och de gav hopp. Vi fick också lite goda nyheter där mellan varven och den lättnaden just då var nog så enorm. När man för en sekund ens kunde slappna av. Fast jag idag har accepterat och gått vidare, så kan jag ibland ändå bli så förbannat bitter över att det här är livet vi ska leva. Livet utan ett barn, en bit av oss. Det där stora hålet inom oss och tomrummet här hemma. Sorgen hos Adde som är så tydlig varje dag nu. Varför skulle just vi vara med om det här?! Och så den där eviga oron för Adde och Alissa. Särskilt Alissa, det är något med henne som gör att jag oroar mig alldeles extra mycket för henne. Jag är mest rädd för att hon ska bli sjuk, att något ska vara allvarligt fel med henne. Det kan gå veckor då jag inte tänker på det alls men så är det igen något som sätter igång det där och jag grubblar ihjäl mig. En så liten sak som att hon har något mystiskt eksem i ena knävecket som inte vill gå bort kan få mina tankar att skena iväg. Jag förstår ju hur ologisk jag oftast är men jag är bara så livrädd för att mista också henne. Livet alltså, det är jobbigt ibland. 

Busungen

Ikväll hade Alissa något värre energirus, nästan så att vi trodde att hon fått i sig socker. Jösses så hon busade! Men hon var på så gott humör så man kunde inte annat än skratta åt henne. Hon lärde sig att klättra upp i soffan nu också så nu får vi vakta mera igen på henne en tid. Hon har inte haft något intresse för att komma upp på saker tidigare men nu ändrade det plötsligt helt. En riktig busfia är hon här hemma med oss även om hon bland folk är så försiktig. Ikväll somnade hon relativt bra också så kanske det var bra att busa ordentligt. Nu ska vi äta lite påskägg för vi har massor i skåpen ännu och ransonerar ordentligt åt Adde. 

Loppis

Idag var det då dags för det efterlängtade barnloppiset i Ekenäs. Jag var inte där så länge den här gången, måste komma hem för skiftesbyte med barnen. Några super fynd gjorde jag inte direkt. Några plagg åt Adde, två uteleksaker, ett par skor åt Alissa, lite kläder åt henne och så en kurahalare som kanske var bästa fyndet. Jag borde ha haft tid att gå ett varv till i lugn och ro senare, då brukar man ännu fynda en hel del där. Det enda jag egentligen sökte var en gårdshalare åt Adde men det hittade jag inte. Lite trångt och jobbigt är det nog och man hinner inte alltid se ordentligt på allting. Idag kom jag hem med ett par så fina byxor åt Alissa men som hade en massa fläckar som jag märkte först hemma. Väldigt synd. Att man ens lägger sånt till försäljning och heller inte säger något om det när man köper. Jag måste bli bättre på att syna kläderna på plats. Annars gillar jag nog loppis och på självbetjäningsloppisar hinner man också titta noggrannare på allt. Våra barn har nog 90% loppis eller ärvda kläder. Det är väldigt lite vi köper nytt och det är super tycker jag. Nu börjar Adde bli så stor att det blir svårare hela tiden att hitta begagnade kläder. Men vi har nog sparat enorma summor under årens lopp tack vare alla loppisar. Var någon läsare och fyndade idag?

Så gick det sen

Ja hörni, det gick väl inte direkt som på Strömsö igår. Det dög ju inte förstås med att ha Adde i samma rum utan jag måste vara där. Det tog över en timme för henne att somna igår. Så det funkar nog inte riktigt att flytta in henne till honom just nu. Idiotiskt att ha henne där och störa honom sen igen. Jag hoppas att den här perioden tar slut snart så kan vi ju göra ett nytt försök sen. Men nu får vi väl bara gilla läget och sitta i vår säng medan hon somnar. Det slutar väldigt ofta med att den som nattar också somnar. Helt bra egentligen, vi kommer ju i tid i säng på det viset. Jag kan ju satsa på att blogga när jag nattar, så får jag det också gjort någon gång. 

Den här veckan har känts lång fast den har varit kort. Ben har haft mycket kvällsjobb och det gör alltid att dagarna känns längre tycker jag. Till helgen har vi inga speciella planer förutom stora barnloppiset i Ekenäs på söndagen som jag förstås ska besöka. Jag hoppas på många fina fynd där. 

Nattningarna just nu

Nattandet av Alissa just nu är en utdragen historia. I ett par veckor redan har hon omöjligt kunnat somna ensam i rummet. Tidigare har det inte varit något problem, men nu kastar hon tutten på golvet och gallskriker samma sekund som man går ut genom dörren. Så vi har suttit där inne. Hon kollar alltid upp säkert fem gånger att man säkert är där innan hon kan få ro och somna. Visst har hon haft såna dagar också tidigare, men det har aldrig hållit på så här länge. Det är väldigt irriterande, för det tar också väldigt länge innan hon faktiskt somnar. Så mycket av kvällen går åt till det just nu. Vi som är bortskämda med att båda somnar för sig själv. Ikväll ska vi testa att ha henne med i Addes rum och sova. Vi tänkte att kanske det går riktigt bra, hon är ju inte ensam där. Och Adde har alltid viljat ha henne där och sova. Så vi får se om det blir katastrof eller succe’.