Liten lycka

Ja jag hade en lite dålig dag igår som ni kanske förstod. Men så gick jag och lade mig på kvällen och tittade först till Adde i hans rum som jag alltid brukar och så gick jag in i vårt rum och såg den där 6,8kg underbara minimänniskan som låg och sov så sött i sin säng. Ja inte kunde jag annat än känna den djupaste tacksamheten just då. Tänk att vi har skapat de där två små liven. Det går inte ens att tänka sig hur livet skulle ha sett ut idag om vi inte hade dem. 

6,8kg jaa, det är vad vågen visade för Alissa igår. Precis vad jag gissade på också. Nu hade hon ändå ökat bättre än tidigare, fast det ännu var lite och hon är sån mini. Men så hade hon bara växt 0,5cm på längden och det var nu igen inte bra. Suuuck sa jag. Att man orkar. Hur exakt är nu det som mäts när de är så där små och man ska försöka töja ut dem där på bordet. Som tur så tyckte läkaren ändå att det var ok och följande koll är först om två månader. Kanske vi lyckas komma upp över 7 kilo före det, hehe. 

Nu ska jag gå och se på våra små igen och somna tacksam. Imorgon ska vi träffa Johanna så då blir det nog en bra dag igen. 

Måste få känna

Jag har haft några dagar nu igen med mycket fula och jobbiga tankar och känslor. Oftast kommer de helt från ingenstans och ibland är det något som triggar igång allting. Den här gången vet jag varför jag känner som jag gör, eller kanske mer varför jag gör det just nu. Jag försöker jobba på att låta mig känna och tänka alla de där fula sakerna även om det känns jobbigt och jag helst bara vill stänga av. Det blir inte bättre av att trycka bort allting. Väldigt mycket avundsjuka känner jag av nån underlig anledning och riktigt irriterad har jag varit på hela människosläktet. Folk som är äckligt lyckliga och riktigt vill visa upp det. Jag har lust att slå folk på truten och skrika HÅLL KÄFT så där jävla härligt är det inte. Men så kan man inte göra. Istället försöker jag fokusera på vad vi har, istället för att vara så fast i vad vi inte har och har mistat. Vi har varandra, två härliga barn här hos oss som gör dagarna tunga men också lyckliga. Vi är friska och även om kontot ekar lite väl tomt så har vi mat på bordet. Sen måste de där känslorna få komma ibland. Jag måste få tänka fula och jobbiga tankar ibland, för jag vet också att innerst inne menar jag inte det. Och så det som jag är allra mest tacksam över just nu, att jag har vänner som verkligen förstår och inte bara säger åt mig att skärpa mig. Att jag får berätta om allt jag känner för någon som inte tycker jag är galen. Jag får spy ut all min galla och jag har någon som verkligen lyssnar. Tack. 

Alissa 8 månader

Idag blir vår lilla regnbåge redan 8 månader. Herregud, bara en månad mammaledigt kvar! Helt sjukt. Nu får det nog lov att bromsa lite tycker jag. Jag är så innerligt lycklig över att vi har Alissa. Jag har njutit på ett helt annat sätt av den här babytiden med henne än med Adde. Det känns också som om vi har ett speciellt förhållande hon och jag, hon kommer alltid att vara lite speciell för mig. Adde igen är också det för att han är vår första, och så är Alissa den där efterlängtade efter Alma. Svårt att förklara men kanske någon förstår. 

Vad är nytt då? Tjaa. Hon äter större portioner, men annars går vi i samma takt. Hon äter nu av de större 8 månaders burkarna när hon äter färdig mat och så har jag försökt laga lite mera lika mat som vi själva äter åt henne. Bitar är inget problem fast hon ibland nog grimaserar lite. Gröten är nu också bara vanlig gröt med olika sorters flingor och hon äter grymma portioner av det både morgon och kväll. Favoriten till är hemlagad äppelmos. Tur att vi ännu har äppel för vår frys är så full att jag inte kan laga mycket dit. Och så ammar jag ju ännu och har inget intresse av att sluta heller när det fungerar. Jag kan äta mjölkprodukter utan att hon reagerar men när hon själv äter något innehållande mjölk är jag ännu lite osäker. Så vi fortsätter pröva oss fram försiktigt. 


Hon sover fortfarande bra. En gång på morgonnatten vill hon oftast äta. 5 ungefär brukar det vara, ibland redan 4 och ibland först 6. Hon kan också ibland somna om utan mat och sova till morgonen, så jag undrar om hon alls behöver den där ena nattamningen. Jag har ändå inte orkat ta tag i det ännu, hon är ju liten och en gång är helt ok. Ofta blir hon ännu sen bredvid mig och sova men sover också bra hela natten i egen säng. På dagen sover hon två gånger nu. Längden varierar ganska mycket men ungefär 1-1,5h per gång. Blir det kortare så kan hon ännu ta en tredje kort tupplur. 


Motoriskt sett så är väl det nya att hon stiger upp på knäna i krypställning nu hela tiden och står där och gungar. Jag hoppas nästan för hennes skull att hon snart fattar att åla eller krypa för hon blir så förbannad när hon bara skuffar sig bakåt och kommer längre ifrån sina saker hela tiden. Hon rullar också väldigt mycket och tar sig mest framåt så. Annars så väntar jag egentligen inte på att hon kryper. Vi har så mycket som måste barnsäkras här hemma. Jag har sett på det ett par månader redan men antagligen får jag inget gjort ändå före hon faktiskt är där. Sitter gör hon också ganska bra nu, och svishar runt med sin gåstol. 

Glad är hon fortfarande för det mesta. Brorsan är det bästa som finns, hon blir aldrig så glad som när hon ser honom. Annars är hon väldigt försiktig och kan främja ganska mycket nu. Det här är så ovant för Adde gjorde aldrig egentligen det och har aldrig varit blyg. Men det går väl om. Två tänder har hon och får se när följande kommer. Ingen brådska för min del för hon biter redan ibland med de där två och det räcker mer än väl. Imorgon ska vi till rådgivningen för 8 månaders läkarkoll så vi får se om hon växt något nu då. Världens bästa lilla flicka. 

Sugen på fest

Jag kan ärligt säga att jag inte har saknat att dricka och festa det minsta fast det är ett par år sedan jag gjort det senast ordentligt. För mig räcker det bra att dricka en cider hemma i soffan bara för att det är gott. Men nu plötsligt har ett riktigt sug efter en bra fest kommit. Tänk att inte behöva fundera på någonting och inte passa några tider. Att kunna ta det där ena glaset till med gott samvete. Det jag sen inte alls längtar efter är den där dagen efter som jag vet att skulle vara riktigt förjävlig. Men annars skulle det vara så skönt att få släppa loss lite, slappna av efter allt som har varit. Men ännu ammar jag ju, både dag och natt så det känns inte som att jag riktigt orkar ens fundera på det just nu. Men kanske i vinter? Någon gång ska jag väl sluta och hon klara sig utan mig. Vem kommer med? Malin visst skulle vi mammor behöva komma ut lite?

Höstmarknad

Så var höstens höjdpunkt här, nämligen Ekenäs höstmarknad. I år tänkte jag passa på att få gå i lugn och ro bland ens lite mindre folk så på förmiddagen packade jag iväg mig och Alissa och mötte upp Johanna där. Snabbt hade vi traskat runt ett par timmar redan där och det blev dags för matpaus innan vi båda skulle åka hem en sväng för att plocka upp barn och gubbar och sen komma tillbaka. Så ett par timmar senare var vi där igen, nu hela familjen. Adde fick åka karuseller första gången i år. Det känns som om han är den enda 4-åringen i Västnyland som inte har besökt marknadens tivoli ännu. Vi har varit på marknaden varje år men så länge han inte har visat intresse så har vi inte heller trugat dit honom. Men i år ville han, precis som gissat. Två åk blev det och han var nog inte så imponerad. Det kändes lite som att de små karusellerna var just för små för honom redan medan de stora sen igen är allt för stora. Han skulle ivrigt åka bil och det var helt okej och sen åkte han ännu flygplan men då såg han nog ut som om det var det tråkigaste han varit med om, sicken surpuppa. Så vilken tur att jag snålade och köpte bara två biljetter, det räckte mer än väl för oss. Dessutom är det ju så sjukt asigt dyrt att åka där! Och idiotiskt med två olika tivolin med egna biljetter. Nåjo, sen köpte vi lite godis ännu och så åkte vi hem. Kryddor och skinka var det som vi handlade. Marknaden för mig är nog mera en rolig grej och ett ställe där man träffar alla bekanta. Bara roligt att gå där helt enkelt. Alissa var världens bästa sällskap igen. Där satt hon nöjd i vagnen, så fick hon lite mat emellan, sov en stund och så satt hon där igen. På vägen hem i bilen nu på kvällen då blev hon sen galen, tyckte väl att det räckte till för idag. Imorgon blir det nog ingen marknad för oss mera utan en hemmadag istället. Med kanske ett butiksbesök på sin höjd. 

Om att träna

Sju månader tog det för mig att hitta motivation och ork att börja träna lite igen. Det är helt okej tycker jag. Jag har låtit det ta den tid det tar. Efter två väldigt täta graviditeter så ska man vara snäll med kroppen. Och så vet jag att pinar jag mig att börja när jag egentligen inte alls vill så slutar jag lika snabbt igen. Jag måste verkligen vilja och orka för att det ska vara någon vits. Så nu har jag börjat powerwalka, och då menar jag gå så hårt som jag bara kan. Jag skulle egentligen vilja jogga, men jag har varken kondition eller styrka för det nu. Och där gäller samma, börjar jag för hårt så tar det slut lika snabbt. Jag vill inte känna att jag dör varje gång. Det ska vara tungt men inte så att jag spyr. Så nu går jag och det räcker mer än väl för mig med min dåliga kondition just nu. Sen gör jag muskelövningar till. Mest har det varit fokus på mage och rumpa nu. Magen vet ju alla hur den är efter en graviditet och rumpan min har helt försvunnit nånstans. Så ja det är en hel del för utseendets skull också, jag vill helt enkelt ha något att fylla ut jeansen med för just nu hänger de flesta bara i rumpan och det är ju inte särskilt snyggt. Men mest är det nog för att jag vill få en starkare kropp och orka lite mera. Två veckor hann jag hålla på varannan dag och jag hade verkligen flyt, längtade efter att få svetten fram. Men så för en vecka sen kom helvetes flunssan och sen dess har jag hållit mig lugn. Ännu är jag inte ok, bihålorna håller på att sprängas emellan och det bara ploppar i näsan. Jag kan inte förstå hur där inte är något. Men nu ska jag nog börja försöka komma tillbaka till mitt flyt igen så där sakta. Jag är faktiskt ganska stolt över mig själv för jag måste nog vara den lataste människan i världen annars. Jag väljer nog alltid soffan och något gott att äta framför att göra något, haha. Att jag nånsin har idrottat och tävlat aktivt kan jag idag inte förstå. Men nu känner jag att jag är på god väg att få motionen som en sak som hör till vardagen igen. #strongmama2017 eller något sånt. 

Dagisdagarnas dilemma

De tre dagarna i veckan som Adde är i dagis blir ofta nästan lite stressiga. Det är så mycket jag vill göra under de där dagarna. För det första så finns det en massa här hemma som jag alltid tänker att jag ska passa på med när jag bara har ett barn att se efter och underhålla och faktiskt har en helt barnfri stund när hon sover också. Sen har jag en hel hög med fina människor som jag vill hinna träffa så där utan att det bara handlar om en lekträff, nu så länge det ännu går. Och så vill jag också bara vara, lugn och ro och vila och inte göra ett smack. Oftast går de här fina typerna före allt annat, sen kommer vilan och sist allt att göra här hemma. Så mycket är ogjort hela tiden och jag känner mig ibland lat. Men igår fick jag ett ryck och gjorde mer på en dag än jag gjort på de senaste två veckorna tror jag. Dammsuga, torka golv, tvätta fönster, byka, koka äppelmos och så vidare. Sen förde vi ännu till bort ett extra bord som har stått här sen Alissas dop, alltså nästan sex månader redan. Först gick det så länge att vi sen tänkte ääh snart är det Addes kalas så kan vi behöva det igen. Men nu är det två månader sen det också. Nu har vi så mycket utrymme plötsligt igen. Alissa ryms och leka nånstans. Men allt det här grejandet igår ledde till att jag hade ont i halsen och bihålorna på kvällen. Genast blir man straffad när man försöker skärpa till sig och göra något. Idag känns bihålorna ännu underliga. Jag kan bara inte förstå varför den här flunssan aldrig ska ta slut. Näsorna rinner på oss alla ännu fast det har gått veckor. Helst av allt skulle jag ju se att Alissas snor skulle ta slut.