Tack Alma

Trots hennes korta liv så gav Alma mig så otroligt mycket. Det bästa är nog ändå alla nya bekantskaper. Det är förjävligt att något sånt som att man förlorat ett barn ska föra en samman, men jag är ändå glad för att det gjorde det. Jag har nya vänner irl och jag har nya vänner på nätet. Det bästa och viktigaste är att man har någon att prata med. Jag uppskattar alla mina vänner och att jag får prata om Alma med dem, men inget går ändå upp mot att prata med någon som gått igenom samma helvete. Att få lyssna på någon annans historia och märka att alla de där underliga känslorna finns där hos dem också, jag är inte ensam om att känna så här. Att någon verkligen förstår hur det känns. Det är nog mer värt än något annat och det är nog det som hjälpt mig mest, mer än terapin eller något annat. Jag är också väldigt glad över att jag och Ben är ett av de paren som den här skiten har fört närmare samman istället för att driva isär. För det är alternativen, endera blir det för mycket och man går skilda vägar eller så svetsar det en samman ännu mera. Jag kan inte tänka mig att leva utan den enda människan som faktiskt var med när allt hände och vet precis, den enda som delar allt det här med mig. Många gånger minns vi helt olika saker, ganska intressant det där att från samma situation kan det vara helt olika saker och känslor som fastnat. Men det är bara vi som har levt igenom det och det är bara vi som har varit där och hållt om vår döende dotter. Vi har tagit oss igenom mycket de senaste åren och det känns nog som att bring it on, vi klarar nog vad som helst. Fina lilla Alma som förenar människor❤

Loppiskärlek

Jag har haft riktig köp och sälj hysteri här på sista tiden. Iväg med gamla kläder och babygrejer vi inte använder mera och in med nya större kläder. Affärerna har gått bra, haha. Igår hämtade jag hem några superfynd från diverse facebook loppisar bl.a. en Po.P klänning åt Alissa, en tröja åt Adde och en skallra. Idag har jag sen traskat runt på hälften av Raseborgs alla loppisar med Malin och våra mindre avkommor. Jag hade tänkt att jag skulle hitta kläder åt Alissa, men tji fick jag och fyndade istället massor åt Adde. Det som brukar vara så svårt att få tag på så stora kläder som han nu behöver i bra skick men idag var en bra dag. Och så härligt att umgås med Malin igen. Man skulle aldrig tro att vi just har träffats och knappt känner varandra. Jag måste nog börja gå på loppis regelbundet nu igen under hösten och vintern. 

På tal om att sälja så kommer jag att lägga ut vårt newborn set till tripp trappen till salu nu endera dagen, så om någon läsare råkar vara intresserad så hör av dig. 

Alissas senaste

Senaste nytt om Alissa:

  • Hon har en tand! Igår var den plötsligt där, förklarar väl gråtandet på kvällar och nätter. Nu dregglar hon ännu mera, jippii. 
  • Adde släpade hem en jäkla flunssa som nu både jag och Alissa har. Så ännu lite mera gråtas av det. 
  • Hon fortsätter att vara liten, 6460 gram och 67,5 cm tös nu. Längden hade ökat bra och det gissade jag då alla kläder är för korta plötsligt. Vikten hålls på sin egen kurva där längst ner. Liten och go’ ❤️

Gamla sår

De senaste dagarna har det hänt mycket som har rivit upp alla gamla minnen hos mig. Det handlar om vänner och bekantas graviditeter, de kanske har varit i samma vecka som Alma föddes, eller så har det varit problem med hjärtljud och extra kontroller på sjukhuset. Minsta lilla för mig tillbaka till de där två kaotiska dagarna då före julen 2014. Plötsligt står jag där i köket helt lamslagen och bara ryser i hela kroppen och kan inte förmå mig att göra något. I minnet är jag tillbaka där då allting hände och allt det där minns jag så smärtsamt väl. Tiden efteråt minns jag sen knappt alls, men det som hände före hon föddes är fastetsat i minnet. Särskilt känslorna som jag hade då. Ibland känns det som om jag kanske borde bearbeta allting ännu lite, men jag vet inte. Särskilt den där turen till mödrapolin här i Ekenäs där allting började har nog blivit lite av ett trauma. Men jag klarade ju av att vara tillbaka där när jag väntade Alissa och jag klarade t.om. av den där förjävliga ctg kurvan som jag helst hade sluppit för all evighet igen. Det är väl bara att låta de där minnena komma ibland och alla känslor med dem. Hellre det än att stänga inne allt. Nu är allt ändå bra med alla inblandade och jag är evigt glad för det. 

Att längta efter en ostörd natt

Nu har jag inte sovit en hel natt på över sex månader och det börjar så där sakta kännas. Jag minns inte ens hur jag sov före Alissa föddes så det kan ju vara mycket längre också. Alltid har hon ju nog sovit bra, aldrig någon riktigt nattätare så jag har känt mig ganska utvilad oftast. Men nu börjar jag sakta tröttna på nattammandet. Adde slutade redan vid fyra månader och jag bara längtar till den dagen nu. Nu vaknar hon först 5-tiden för att äta så det är ju helt okej. Tyvärr så är det sällan jag får sova i ett sträck till det heller, alltid ska tutten ges eller så ska Adde på wc eller jag själv. Sen så har hon också sovit flera nätter med bara någon tuttinsättning ända till 7 så jag vet ju att hon klarar sig. Om hon ändå kunde börja sova så alla nätter, sen också utan tutten. Herregud så skönt det skulle vara. Förra natten sov jag som en stock till 5.30 när hon vaknade, helt utslagen. Jag sover annars ganska lätt och vaknar till allt men nu hade jag inte ens hört när Adde ropade på mig. Nå jag har ju något att se fram emot åtminstone, att få sova 8 sköööna timmar utan en enda väckning. Hoppas det händer under 2016 åtminstone, hehe. 

Alltid lika overkligt

Tänk att det ännu, efter över 1,5 år kan kännas så otroligt overkligt allt som hände med Alma. På något vis har det blivit ännu mera overkligt efter att vi fick Alissa. Det känns som en dröm, väldigt avlägset och lite i dimma. Hände det faktiskt? Fanns Alma? Har vi tre barn? Som om man kunde glömma allt det där, nej det går ju inte fast det känns så här. Adde pratar rätt så ofta om Alma, att hennes hjärta var sjukt och hon for till himmelen. En dag sa han något om att vi skulle åka upp dit till henne, till molnen. Oj om det var så enkelt. Det är skönt att han pratar, det är inte så många andra som gör det längre. Helt förståeligt, fokusen är på våra levande barn nu igen. Så är det ju också för oss, inte tänker vi på och saknar henne lika ofta längre fast hon alltid finns där. Men ibland är det ändå skönt att bli påminnd om henne och att andra också minns henne. Hon fanns och hon levde och hon lämnade ett stort jävla tomrum efter sig som alltid kommer att finnas där. Idag har varit en dag då jag har funderat mycket på henne. Det händer som sagt inte så ofta längre men ibland kommer dagarna. Adde satt med Alissa i famnen ute på trappan och jag kunde inte låta bli att tänka att det borde ha suttit en liten lillasyster/storasyster där emellan dem ännu. Något som jag också har tänkt på ofta på sistone är om hon hade mycket smärtor. Led hon där i magen, hon mådde ju så otroligt dåligt. Jag förstår inte hur jag inte tänkte på det då, och frågade läkarna om det. Jag hoppas innerligt att hon inte behövde lida någonting fast det var som det var. Åtminstone hade hon inga smärtor på slutet. Älskade barn, att livet skulle vara så här orättvist och förjävligt. Min famn är så full idag men ändå kan den ibland kännas tom. Där mellan dem är din plats, lilla stjärnan. 

Semester

Här gick jag och lämnade er med ett riktigt surpuppe inlägg. I’m so very sorry. Men vi tog semester. Och skönt var det fast veckan gick allt för snabbt. Helt ledig kunde ju såklart arbetsnarkomanen jag lever med inte vara men för det mesta. På torsdagen packade vi sedan in oss i mina föräldrars husbil som vi lånat och åkte iväg. Ursprungliga planen var Puuhamaa men helt plötsligt på kvällen före så ändrade vi oss och bestämde oss för att åka till Zoolandia i Åbo istället. Ett bra val. Det är inte en så stor plats men det var helt perfekt för vår 4-åring. Han kunde göra nästan allt, det var bara 2-3 saker som han var för liten för så det var väldigt bra. Det var också lite folk när det var så här sent och inget super väder längre, men det passade oss bara bra. Vi fick en rolig dag där vi alla lekte av oss tillsammans. 


Därifrån åkte vi sen vidare till Yyteri där vi övernattade två nätter. Jag har aldrig varit där tidigare, väldigt fint ställe. Synd att det inte var någon sommarvärme längre, kallt och blåsigt. Vi måste absolut återvända nån gång och ligga på stranden där. En liten Angry Birds lekpark fanns där på campingen och det räckte gott och väl för Adde. Igår på lördagen kom vi sen hem i regnvädret. 


Det var en riktigt skön och välbehövlig resa fast vi bara var borta ett par dagar. Vi fick lite efterlängtad familjetid. Sovandet i vår lilla etta gick inte så värst bra. På torsdagen var båda barnen pigga och bara busade så till sist gick vi också och lade oss för att få dem att somna. Adde och pappa sov uppe och jag och Alissa nere. Efter 22 somnade de, men jag först nångång 1. Sen vaknade Adde ren efter 6, så ni kan gissa vilken muntergök han var hela fredagen innan vi fick han och sova en stund. Andra natten gick sen lite bättre och vi hann t.om. se på lite TV och äta chips när barnen somnat. Alissa var världens bästa resesällskap. Vi hade bara resevagnen med och i den sitter hon hur bra som helst, så hon satt och tittade omkring sig för det mesta, och så sov hon en stund emellan. När vi åt på restaurang så satt hon tyst och glad och sög på en brödbit hela tiden. Lite trött blev hon på att sitta i bilstolen ibland men annars var hon bara glad och nöjd hela tiden så länge hon fick mat och fick sova. Härliga dagar med härliga barn.