Pottan

Jag var helt slut igår när jag kom hem och skulle inte ha orkat göra någonting. Adde har blivit lite av ett famnbarn på sistone och står ofta och hänger i benet och ska upp i famnen. Det var nog döden att stå och laga mat med honom i famnen. Men snabbt vände det när sambon kom hem med rosor. Det händer verkligen inte alla dagar så att han en helt vanlig tisdag hämtade blommor fick nog mig väldigt glad.

Igår när jag sökte Adde från dagis så berättade dagisfröken stolt att Adde hade gått på pottan idag. Först hade han på morgonen satt sig på den med blöja och byxor på och kakkat. Så sen hade de haft honom och sitta på den på dagen och han hade kisat. Han hade dessutom suttit länge där stilla. Det här var ett sånt sammanträffande för de två senaste dagarna hade jag funderat på att vi borde ta fram pottan igen, att han kanske skulle orka sitta på den nu. Vi började så bra med pottan då när det nu var (8-9-10 månader? bra minne), men så när han lärde sig gå så kunde han inte sitta stilla alls. Så jag tänkte att vi låter det vara. Men nu ska den nog få bli en del av rutinerna igen. Igår efter middagen lyckades vi också med en liten kisi i pottan. Han förstår dessutom så bra nu och är alltid så stolt när man berömmer honom så kanske det går bra.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s