Om tutten

Nu tänkte jag ta upp det här med tutten (nappen). Jag hatar den, verkligen, och väntar bara på att få kasta alla i roskis. Adde däremot älskar tutten. Vi har länge redan varit hårda och bara haft tutten när han ska sova. När han var sjuk hade han den ibland på dagen och det tänkte bli en dålig vana. Man måste verkligen gömma tuttarna för får han syn på en så är den i munnen direkt. Det är ju också ett lätt sätt att få honom nöjd om han är ledsen, har stött sig eller är trött. Men gärna så skulle han få känna sig trygg av andra saker. Att trösta honom är ganska enkelt också utan tutt, men när han är riktigt trött så är nog tutten det bästa. Nu är han ju liten ännu, och det är ingen panik att bli av med tutten. Men sen igen, varför inte göra det nu redan? Finns det något som säger att han inte är mogen för det och vi pinar honom om vi tar bort den nu? Jag prövade en gång i somras att lägga honom till dagssömnen utan tutt men det blev världens skrikkalas så jag gav upp rätt snabbt. Nu fantiserar jag om att pröva igen på jullovet när vi är hemma. Skrika kommer han ju såklart att göra, men hur länge ska man låta honom göra det? Lugnar han sig sen och vänjer sig? Eller är det här nu helt dödsdömt att göra nu redan? Jag måste antagligen googla lite om tuttavvänjning.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

15 reaktioner till “Om tutten”

  1. Åååh lycka till! Hoppas det går bra. Jag tror att det är ganska individuellt det där med när man ska avvänja tutten.

    K älskar ju också sin tutt. Och han har den för tillfället också dagtid i munnen vilket ju inte är så bra. Men vår plan är att avvänja sen när han fattar grejen. Han ska alltså få donera sina tuttar till någo ekorrungar eller något. Vi kommer alltså inte att bara ta bort dem utan han får själv ge bort dom till någon som behöver dem mer. Och sen om han börjar skrika så kan man förklara att du gav ju tuttarna åt ekorrbebisarna och dom är så glada nu.

    Kevin kommer nu att få börja dagiset i lugn och ro, där kommer de inte låta honom ha tutt på dagen (jess!) och sedan på våren börjar vi fundera på avvänjningen. Det är vår fina strategi. Och sen måste man ju orka ta tag i det också sen när våren kommer 😀

    1. Ja alltså alternativet är ju att göra det sen när han själv förstår att ge bort dem just som du sa. Han har ju den bara när han sover nu, och det tycker jag är helt okej. Jag ville inte heller ta den före han började dagis. Men vi ska se, om jag orkar/vågar pröva och se hur det går nu. Annars är det nog bara att hålla dem långt borta i gömman på dagarna lika som hittills 😛

  2. Det viktigaste är att inte ”pröva” allt för många ggr. utan att bestämma sig att nu tar vi bort den. Annars vänjer han sig vid mönstret att om han skriker länge så får han tillbaka den… Vår dam fick ju själv klippa sönder sina. Konstigt nog så gick det mycket smärtfritt. Hon var ju så kär i sina förbannade tuttar 😀

    1. Det är det jag egentligen skulle vilja göra, kunna förklara att han ger dom åt nån eller nånting och han faktiskt förstår det. Men det funkar inte riktigt ännu. Jag får väl helt enkelt se om jag orkar ta striden nu vid julen annars kanske det får vara till sommaren 🙂

  3. Förstår det 🙂 Tror nog att det går bra bara man bestämmer sig och själv försöker vara lugn. Jag var ju typ 100 på att det skulle misslyckas här hos oss… EFtersom hon var så förtjust i dem. Men tji fick jag 🙂

  4. Amanda var ju också en riktig tuttfia, vilket också gjorde att hennes tal var lite senare än vanligt. Hon var 2 1/2år när vi tog bort den o då förklarade vi villkoren åt henne.. Hon fick välja en leksak från kodin tavaratalo och då lämnar vi bort den. Jag varju beredd på att det sku bli ett helvete, men bara några fågånger fråga hon efter ”tuttu” osen när vi förklarade att kommer hon ihåg att hon fick en grej då så slutade hongenast joma. Så förvånandsvärt lätt var det , menvi tog ju den lätta vägen o drog leksakskortet 🙂

    1. Ja det skulle nog vara lättare att vänta lite och göra något liknande. Så känns det åtminstone. Men sen skulle jag ju vilja ha det ur världen, tillika som jag blir bara mer osäker på att jag ska ha nerver just nu 😀 Förbannade tutt 🙂

  5. När Linus var 2år och 4mån bestämde vi oss för att det var dags att säga hejdå till tuttarna. Hade inte testat på det tidigare. Han hade sin strumpa hängande i köket, där påskharen hade lämnar ett ägg. När han tagit det sade vi att han i utbyte skulle ge sina tuttar åt haren. Han satte tuttarna i strumpan o efter en stund hade haren sökt dem 🙂 Inte en gång grät han efter dem! :O Det gick så otroligt lätt! De första dagarna frågade han ”åt vem gav jag tuttarna”. Sen började han berätta stolt för alla. Å nu då lillebror kom frågade han igen åt vem han gett sina tuttar. Ville vänta tills jag märkte att han kunde vara redo å inte försöka massa gånger som bara slutar med att jag inte orkat o skulle ha gett den tillbaka. Lycka till!

    1. Det är nog mest det jag funderar på att jag faktiskt ska orka och inte ge upp sen. Det känns som om det skulle vara lättare senare, men jag skulle gärna göra det redan. Får se vad vi kommer fram till 🙂

  6. Jimy har varit utan tutt i en månad nu,inget skrik o gnäll o inte ens att han skulle ha frågat efter den! 🙂 O lillasysters tutt bryr han sig inte heller om.. tuttfri o inte ens 2 år,jippii 😀 Vi började med att han sovd på dagen utan tutt o sen tog vi bara bort den till natten också o bra har det gått! lycka till 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s