22 månader

Jag måste igen lite skriva om hur roligt det är när Adde börjar prata mera. Det blir roligare för varje dag som går, samtidigt som skavsåren i öronen blir större då han verkligen pratar hela tiden. Och svarar man inte när han pratar så fortsätter han upprepa samma sak tills man svarar. Så det är nog bara att vara uppmärksam och lyssna på honom. Men han är plötsligt så stor och klok på något vis. Man kan diskutera och fråga och han svarar och förstår. Han har ju haft lite bråk med en flicka på dagis ibland och jag har försökt förklara att man inte får slå, bita eller liknande utan bara krama och pussa och vara snäll. Nu om jag frågar om han varit snäll så säger han hennes namn, pussa. Så han har alltså varit snäll och pussat. De berättade på dagis att han springer efter henne och ska pussas. Hehe kanske det gick lite till överdrift. Han kan också ganska bra säga om han har sjukt nånstans och var och det om något är en lättnad. På morgonen när vi kommer till dagis så är det också roligt att se att han har lärt sig vem som har hurudan bil. När vi stiger ut ur bilen och han ser de andra bilarna där så vet han vilken dagisfröken som är på jobb och vilka andra barn som kommer samtidigt. Det här beror väl på fordonsintresset som är enormt. Om och när det blir dags för syskon så hoppas jag att intresset hos hen blir något annat, annars kommer jag att få tråkigt hehe. Han har nu också förstått att det är farligt på vägen när det kör bilar. Igår när vi var ute och det körde förbi en bil nere på vägen så sa han ”bilar farligt” och rynkade pannan och skakade på huvudet. Man får ju hoppas att det stoppar honom ens lite från att rusa ut på vägen eller liknande.

Annars så håller han nog på med mycket roligheter hela tiden och man får skratta åt hans påhitt. Väldigt svårt har han stundvis att bli nekad och han kan vara väääldigt dramatisk. Det här varierar också otroligt mycket från dag till dag. En del dagar är han helt omöjlig och lyder ingenting och andra dagar går det hur bra som helst. Vi åt ju hamburgare en dag förra veckan och Adde fick med sin barnmåltid ett paket Mumintuggis. Jag satte upp dem på köksbänken och tänkte att jag äter dem själv i något skede. Nå nog räcktes han ju upp efter dem här en dag och lyckades också peta upp förpackningen och ta ett tuggummi. Jag förklarade att han bara skulle tugga och inte svälja och sa flera gånger åt honom att inte svälja. En lång stund tuggade han på men sen plötsligt var tuggummit borta och han ha de svalt det. Nåjo, jag flyttade upp tuggummit ännu lite högre så att han inte får tag i det utan att vi märker åtminstone. Utmaningen att vara förälder ändras nog hela tiden i takt med att han växer. Så mycket har blivit lättare samtidigt som det kommer nya ofta svårare saker att handskas med när han blir äldre. Tänk att han fyller 2 redan om två månader.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s