Det går bättre nu

Jösses nu är det ju torsdag redan och jag har inte hunnit skriva en endaste rad om veckoslutet ännu. Det har verkligen varit fullt upp den här veckan, med vad vet jag egentligen inte ens. Skönt så är det snart helg, och ännu till riktig helg på lördagen så kanske vi verkligen tar det lite lugnt.

På fredagen hade vi ju julfest på jobbet. Det var riktigt trevligt, fast det alltid är lite stelt att sitta nykter när alla andra dricker. Men vi är ett härligt gäng så det går nog ganska bra. Ont i ryggen fick jag så tusan av att sitta hela kvällen. på en obekväm pinnstol ännu till. Så när jag kom hem 24-tiden, efter att ha fått blåsa på vägen, så var det gudomligt skönt att få lägga sig i sängen.

På lördagen åkte ju Ben tidigt iväg på skolning så när jag vaknade först 8.30 av att Adde kom i vår säng så var jag väldigt förvånad. Skönt att få sova lite, hoppas han gör så här nu varje veckoslut. Efter lite strul med tvättmaskinen där hemma så kom vi äntligen iväg och åkte på julmarknad till Ingå. Adde fick träffa julgubben och äta en grillkorv. Helt lyckat och sen åkte vi till mina föräldrar och hängde där med Addes äldsta kusin. Härligt att se dem greja på tillsammans, hon är så stor och förståndig redan och hjälper honom och leker med honom.

På söndagen hade vi en skön hemmadag. Ben fixade på ute på gården nästan hela dagen, själv fick jag inte mycket gjort för hade en sämre dag igen och sammandragningar bara av att gå lite. Men jag får koncentrera mig på Adde istället och skita i dammtussarna i knutarna med mera. Jag har lite svårt att acceptera att det ska vara så här redan, eller jaa det känns tidigt i och med att jag med Adde aldrig hade några som helst problem. Men det är bara att ta det, en del dagar är hur bra som helst medan andra är helt hopplösa.

Det har gått bättre med Adde nu också. Jag tycker att det löper ganska bra där hemma nu när jag har försökt satsa lite mera på tiden med honom, och försökt hålla mitt humör lugnt. I dagis har det också gått bra nu så det känns väldigt bra. Så jag tror att nyckeln var att hålla hårda regler, hålla sig lugn och ge honom mera uppmärksamhet. Vi läser väldigt mycket tillsammans nu och så försöker jag låta honom hjälpa till med allt han bara kan. Han strålar upp så bara han redan får trycka på tvättmaskinen eller något liknande. Visst har han ju sina stunder ännu, men det hör ju till.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s