Saknaden och längtan

Ikväll saknar jag Alma så att det gör ont. Det känns verkligen som en del av mig är borta. Jag längtade så otroligt mycket efter att få ett barn till. Hon borde ju ligga tryggt i min mage och växa ännu. Jag kan inte fatta att jag ännu för tre veckor sen var gravid. Det känns inte alls så, det viktigaste fattas ju.

Jag har gått med i några grupper på facebook för att kunna prata med folk som varit med om samma sak. Grupperna har skrämmande mycket medlemmar. Man skulle ju verkligen önska att absolut ingen skulle behöva förlora sitt barn. Samtidigt som det känns förfärligt så känns det ändå lite bra att vi inte är ensamma, det finns de som vet hur vi känner.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

3 reaktioner till “Saknaden och längtan”

  1. Saknaden kommer knappast aldrig att försvinna, men kanske Ni kan lära Er att leva med saknaden. Bra att du vågar söka stöd hos andra som varit med om det värsta och framför allt att du vågar bearbeta det som hänt.

    1. Nej saknaden finns nog allti där, kanske i en annan form bara. Det enda som hjälper är att prata om och om igen om allt, och ibland känna det bättre om den man pratar med har ens en liten aning om hur det känns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s