När huvudet inte hänger med

Fast det inte kanske märks utåt på oss hela tiden att vi hanterar en stor sorg just nu så märks det nog. Vi är båda två som yra hönor. Det är en ganska skrämmande känsla när man inte minns vad man har gjort överhuvudtaget. Jag har saker borttappade hela tiden för jag har absolut inget minne vart jag har satt något. Igår var jag bombsäker att jag hade tagit in ett brev från bilen och sökte i hela huset. Såklart hittade jag det inte utan Ben hittade det i bilen. Jag har också tappat bort en julklapp, ska bli intressant att se var jag hittar den till sist. Vi glömmer vad vi ska göra också hela tiden, inte underligt att inget blir gjort här hemma. Jag har också jätte svårt att koncentrera mig. Jag vet inte alls vad folk har berättat åt mig ibland, allt går liksom in genom ena örat och ut genom andra just nu. Så fast jag ibland tänker att jag nog kunde jobba lite snart så inser jag ju nog att det är lika bra att vara hemma. Det skulle knappast vara någon höjdare att göra bokslut i det här skicket.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s