Funderingar

Nu när tiden har gått lite så börjar huvudet också bli lite klarare (tack och lov). Tiden på sjukhuset och den första tiden hemma är bara som en dimma, jag minns inte riktigt något. Värst känns det att inte minnas tiden med henne så bra. Nåjo men nu börjar huvudet hänga med lite bättre så där sakta och jag yrar inte och glömmer riktigt lika mycket mer. Jag har ju också hunnit fundera en hel massa och nu när jag känner mig lite mera med så har jag också försökt läsa lite om hennes hjärtfel. Hjärtläkaren både ritade och förklarade då när vi fick diagnosen men då förstod jag nog ingenting. Jag var bara chockad och kunde inte alls förstå att hon var så sjuk. Nu har jag läst så mycket att jag tror att jag fattar ganska bra vad det riktigt handlar om. Jag har också läst om många med Ebstein och det verkar nog vara ganska besvärligt, mycket operationer och mediciner livet ut. Många klarar sig ändå och kan leva ett ganska normalt liv. Vad som egentligen gick fel och vad de skulle göra för henne som de inte sen kunde, och varför har jag ännu inte riktigt på det klara. Men vi ska ju till Barnkliniken och träffa både barnläkaren och hjärtläkaren ännu så då ska vi väl få svar på alla frågor. Det känns bra att få träffa dem ännu och kanske få ett avslut på det hela. Och också få veta vilka risker som finns för att ett kommande barn skulle få samma hjärtfel och hur de tänker följa upp följande graviditet. För jaa vi vill väldigt gärna få ett barn till. Det känns lite fel att redan drömma om det, men så är det. Ingen kommer nånsin att kunna ersätta Alma men vi längtar alla så efter ett syskon att vi inte kan ge upp. Jag tror inte heller att det kommer att bli något lättare fast vi skulle vänta länge, kanske t.o.m. tvärtom. För en grym rädsla kommer där alltid att finnas nu, men den får vi bara lära oss att hantera.

IMG_2613

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

2 reaktioner till “Funderingar”

  1. Jätte bra att ni ska dit och gå igenom det med de som verkligen var med er. Hoppas ni får svar på de frågor ni undrar över.
    Inget fel alls med att drömma om ett till barn redan. Det förstår jag mycket väl 💜

    1. Jo det känns faktiskt bra att vi får fara o prata med läkarna ännu så att inget blir oklart. Nej den där längtan efter ett barn som vi faktiskt får ha hos oss försvinner ju inte, famnen är så tom på något vis. Men det får bli när det blir 💖

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s