Skönt att sakna

Igårkväll kändes livet ganska hopplöst. Jag satt och skrev ner allt vi ska komma ihåg att fråga på fredagen. Bara att sitta och tänka på allt var tungt, så hur ska jag riktigt orka gå igenom allt där på plats sen. Samtidigt väntar jag ju på det. Sen blev jag inbjuden till en grupp för såna som mistat sina barn till den här hjärtsjukdomen. Där fanns en mamma vars historia var nästan exakt lika som vår. Enda skillnaden att de hade hunnit försöka med en operation så de hann ha sin flicka i två dagar. En månad tidigare hade alltså en annan liten flicka gått igenom samma sak på andra sidan jorden. Min saknad blev så enormt stor att jag knappt visste hur jag skulle vara. Jag skrev lite med den här mamman och vi hade så lika känslor om allt. Så igen kan jag konstatera att det som tröstar mest är att prata med andra som varit med om samma sak, samtidigt som det också var jobbigt att tänka att de gått igenom precis samma sak. Konstigt nog så känns det också ganska skönt att sakna henne så där enormt ibland och ”tömma ut” lite känslor. Nu ska vi snart kicka igång den här dagen ordentligt och börja med dagens besök.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s