Det finaste minnet

Jag hann inte skriva något igår, jag hade fullt upp med att stirra på min arm. På riktigt, det här måste nog vara något av det bästa jag nånsin gjort. Jag som annars inte gillar tatueringar som syns så där jätte mycket utan hellre har de där man inte ser dem hela tiden. Men den här vill jag ju verkligen se hela tiden. Världens finaste lilla fot. Den blev helt perfekt, precis så som jag ville ha den. För mig känns det nu som om jag har en liten del av henne med mig hela tiden. Hennes lilla fotavtryck är lite av en symbol för det jätte avtrycket hon gjorde i vårt liv. Just nu är den inte sitt snyggaste men bara den har läkt kommer den att vara så sjukt fin. Och att det var en gammal vän som gjorde den känns ännu bättre. Imorgon är det Almas beräknade dag och då kommer jag nog att stirra ännu mera på armen när jag saknar henne som allra mest. Det är nu som det känns extra tomt här hemma utan henne, vår familj är alltid halv utan henne. 



Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

6 reaktioner till “Det finaste minnet”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s