Inkompetens

Jag tyckte att jag tidigare önskade att det här blir en bra vecka med bara goda nyheter. Tydligen var det ingen som lyssnade på mig igen. Igår skulle vi alltså ta bort Hugos stygn. Nå det slutade med att de fick riva upp allting på nytt, kapa av metallen som de opererat in för att den är allt för stor och inte ryms in ordentligt och så sy ihop igen och vi är nästan tillbaka på ruta ett med tre veckor stygn igen. Igår hade jag nog lust att kasta in handduken. Jag tycker så jäkla synd om Hugo, han hade just blivit gladare och börjat gå lite på benet igen och så kommer det här. Varför?! Som tur så verkar han på ganska gott humör idag ändå och är livlig och vill helst busa. Annat blir det väl då bandaget ska bort och han måste ha tratten på sig igen. Hoppas tre veckor går snabbt nu och att det läkt bra sen äntligen! Här får man lägga in många fula ord. Det här verkar ha varit deras egen miss, fast ingen sa det rakt ut. Vi var ju där för en vecka sen och sydde om några stygn, men hos en annan veterinär än hon som operarade. Tydligen borde hon redan då ha korrigerat metallen. Nu fick vi absolut inte gå tillbaka till någon annan än hon som opererade när stygnen ska bort. Suck.

Idag hade vi sen ultraljud igen för att kontrollera hematomen. Den hade minskat rejält, knappt något kvar, och bebis mådde finfint där inne. Läkaren skrämde ändå skiten ur oss där! Hon kollade på livmoderhalsen och blev orolig för att den var så kort, mycket kortare än senast för två veckor sen. Hon gick ut för att söka den andra läkaren som gjorde ultraljudet senast så att hon också kunde kolla. Där satt vi, eller jag låg ju så där trevligt som man nu gör där, och var ganska skräckslagna båda två. Så kommer den andra läkaren in och kollar och ser genast att livmoderhalsen är lång och fin precis som senast. Den första läkaren hade sett på alldeles fel ställe och mätt något helt annat! Alltså herregud. Efter Alma så hade jag inget som helst förtroende för vår mödrapoli här, det kändes bara skit. Så ville de inte ta emot oss nu igen ju, och förtroendet sjönk igen. Men sen tycker jag att de har skött om oss väldigt bra faktiskt, tills det här nu igen. Vilka päron alltså! Jag är så glad för att vi ska till Kvinnokliniken till deras specialavdelning, vad den nu heter, sen om två veckor. Hon poängterade idag också att där är de specialister och säger det att bebisen är frisk så är det nog till 99,99% så. Så nu ska jag försöka ta det lugnt i två veckor och bara njuta av den här nu 267g lilla pluppen som sparkar på ordentligt där.

Sen ännu ett tillägg till förra inlägget om roliga Adde. Han var med igår och så står jag och pratar finska med sköterskan där hos veterinären och han börjar pladdra på ”ite mite mise mite”. Jag hade svårt att hålla mig för skratt åt hans ”finska” då den där sköterskan där också har väldigt lite humor.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s