När små saker plötsligt blir så stora

Det är underligt hur små saker kan kännas stora och svåra att göra. Det handlar om det mesta med den här nya graviditeten. Jag har svårt att ta tag i saker och få det gjort, sånt som tidigare har varit små saker och gått nästan automatiskt. Igår kom jag mig till sist för att teckna försäkring för lilla knyttet, eller jaa ansöka om försäkring, antagligen vill de ha mera utredningar ännu pga. min historia. Jag frågade ju om de här barnförsäkringarna här på bloggen tidigare, och har också själv försökt läsa på lite. Men jag gav upp ganska snabbt, jag orkade helt enkelt inte och det var svårt att hitta exakt samma info om alla. Vet ni hur jag valde sen till sist? Jo jag valde den enda försäkringen som står för att babyn dör i magen efter 32 fulla veckor. Att man ens tänker på sånt, men jo det är min vardag nu. Jag funderade många gånger om vi alls skulle ta någon försäkring, vi har ju inte haft någon nytta av de andra barnens. Men det känns som att utmana ödet att inte göra det sen ändå. Så en sak kan jag nu vara glad att jag fått gjord. Till nästa skulle jag vilja gå igenom alla Addes babykläder. Jag har tänkt sälja lite och sen köpa lite nytt till den här bebben med gott samvete. Till Alma hann vi inte köpa mycket, men de kläderna ska den här lilla definitivt få ha. Det här känns också som en stor sak att göra, och jag skulle vilja ha möjlighet att göra det i alldeles lugn och ro någon dag. Så vi får se hur länge det tar. Snart får jag också ansöka om mammaledigt. Det känns också som en jätte stor grej. Tänk om jag hamnar göra om allting igen? Tänk att livet måste bli så här komplicerat. Sånt som tidigare var roligt att göra och jag knappt kunde hålla mig från att göra känns nu jobbiga. Jag försöker vara positiv ändå, och det går ganska bra eftersom det är en väldigt aktiv liten typ det här lika som sina syskon. Så jäkla skönt att inte behöva oroa sig för rörelser åtminstone ännu. Sparkarna börjar innan jag ens hunnit upp från sängen på morgonen och gissa om jag är glad för det. Jag kan inte minnas att någon av de andra har varit så morgonpigga men den här gör verkligen sitt allt för att hålla sitt nervvrak till mor lugn. Så om 12 veckor räknar jag med att jag är stoooor och hemma på min andra mammalediga dag, nämligen julafton. Årets tyngsta dag är bakom oss, Almas födelsedag. Bara 12 veckor kvar dit.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s