Terapi

Jag kommer nog aldrig att fatta det här med tiden. Det känns som om veckorna seeegar sig fram, vi stampar på stället hela tiden. Men samtidigt så går ju dagarna i sån racerfart att jag känner att jag inte hinner göra någonting. Igår var en lång dag för mig. Jag började morgonen med att träffa psykologen första gången, eller familjeterapeut är hon väl så inte riktigt samma sak men ändå. Och det kändes bra! Vi pratade, hon frågade, jag grät och funderade mycket efteråt på hennes frågor. Vi bokade redan in två nya besök och det känns helt bra. Jag behöver nog jobba på att kunna ta den här graviditeten nu, att kunna glädjas och se framåt. Vi har knappt planerat nånting, jag har inte tänkt så mycket på den här babyn och vi har inte ens ett smeknamn så som vi haft åt de tidigare barnen. Det känns fel, nog förtjänar ju den här babyn också att vi är glada och förväntansfulla och vågar tro. Jag längtar som en dåre, men samtidigt är jag nog ganska distanserad ännu. På ett sätt känns det fel mot Alma att nu tänka på den här nya typen, men jag måste sluta känna så. Det finns plats för dem båda, ja för alla tre hos mig och inget är bort från någon annan. Jag tror att det är riktigt bra för mig nu att få gå och prata lite och lätta på locket. Jag har nämligen varit ganska orolig för att jag ska hålla allt inne och det sen släpper när vi äntligen har vår kära baby här och jag sen får förlossningsdepression eller nånting. Det skulle verkligen vara det värsta tycker jag, att jag sen inte kan njuta och finnas där för babyn när det väl gäller. Men det ska nog bli bra nu.

Efter det här blev det en hel dag på jobbet och sen iväg med Hugo till veterinären för röntgen kontroll av benet. Det här var första gången vi fick riktigt super goda nyheter och kunde komma därifrån på gott humör. Benet har läkt otroligt bra, bättre än det borde ha gjort tydligen. Så efter fyra veckor ska vi ta bort metallen därifrån och sen borde det vara bra med det, ska vi hoppas. Hemma var jag först åtta på kvällen. Det är länge sen jag har haft en så lång dag men det gick förvånansvärt bra. Det är en bra vecka det här med mycket program, träff med kompisar, program för Adde, barnklädes shopping mm.mm. Lite vila måste jag klämma in där nånstans också. Så nog ska väl den här veckan också rusa iväg, sen är vi redan 24 veckor på väg i den här graviditeten och varje vecka framåt känns viktig.

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s