Sammandragningarna

Sen jag blev hemma så har jag kunnat leva med mina sammandragningar. Inga kvällar längre då jag får stå dubbelvikt och laga mat. Nä för nu kan jag vila när jag behöver och ta allt i lugn takt. Nå alla dagar hjälper inte ens det utan jag har en hel del sammandragningar bara av att ligga. Sen igen andra dagar kan jag greja på hur bra som helst och knappt känna något. Det är nog ett mysterium ibland hur det här fungerar. Men jag har nog inte en dag utan sammandragningar längre, alltid hänger de med. Men har jag bara några få och inte sjuka så är jag nöjd. De dagar som magen är hård nästan hela tiden eller då det kommer flera sjuka sammandragningar så räknar jag som dåliga. Som idag då jag låg på soffan med Adde och plötsligt fick tre sjuka efter varann, helt regelbundna så att jag redan hann börja fundera om jag ska måsta kolla tider. Kroppen reagerar på den aktiva helgen har jag på känn. Ska bli intressant att se om läget är oförändrat där nere på onsdagen. Jag tror nog det, och bra så. Ännu behöver det inte börja hända något på några veckor. Men där kring 38-39 veckan får hen väldigt gärna komma, jag vill så inte gå över tiden den här gången. Det känns otroligt och väldigt bra att ha kommit 31 veckor på den här resan redan. Vips så har vi jul och nyår här och sen är jag redan i vecka 36 och ska till Lojo på synnytystapaarvio. Före det kommer jag väl inte att veta så värst mycket antar jag. Kanske det faktiskt stämmer då folk säger hela tiden att det inte är länge kvar längre. Jag tror nog ändå att alla förberedelser får vänta till januari. Jag är så glad att vi inte hunnit göra något ännu när Alma föddes, jag hade bara köpt några klädesplagg. Jag kan inte ens tänka mig hur det hade känts att komma hem till en tom spjälsäng och allt sånt. I fb grupperna jag är medlem får folk sina regnbågar hela tiden och det gör mig så glad. Det ger så mycket hopp att se folk få hem sina levande babysar efter all skit de gått igenom och det finns ingen jag unnar det mera. Och snart snart är det vår tur!

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s