Julen som kom och gick

Det var skönt med jul, och det är skönt att den är över. Vi har haft det riktigt bra, skönt att vara så många dagar lediga alla tillsammans. Vi firade julafton i Ingå, först med julkyrka och sen hos min syster där också mina föräldrar var. Riktigt trevligt, och väldigt mycket julklappar men faktiskt bara bra saker för en gångs skull. Adde var så ivrig att öppna att han inte ens hann se vad han fick innan han rev upp följande paket. Lite sysselsättning har vi haft av de nya klapparna nu sen på dagarna. 

  
Juldagen var vi sen hos Addes famo och fafa. Det bästa har nog såklart varit maten och att få sätta sig vid ett dukat bord, såå skönt. De två följande dagarna har vi sen tagit det lugnt och grejat lite smått hemma. En riktigt passlig jul tycker jag. 

Den här veckan är dagis stängt så jag och Adde är hemma på tumis på dagarna. Besök tas emot med öppna armar här. Han är fortfarande ivrig att visa sitt rum och jag orkar inte heller släpa omkring världen hela tiden utan är hellre hemma men skulle ändå gärna umgås lite. Vi började veckan med ett besök till rådgivningen. Allt bra där, nu hade nog alla magmått och vikt och allt ökat ordentligt igen. Inte undra på att magen känns stor och rockarna inte går fast längre. Hb hade sjunkit lite, inte så att hon ännu tyckte att jag måste äta järn men vi skulle kolla det igen om två veckor. Jag vet själv att jag inte ändå lyckas få upp det med någon mat så kanske jag bara borde börja äta järn. Trött är jag ju men kan inte säga att det beror på just hb, jag sover ju dåligt också. Det är fem veckor kvar nu, känns läänge samtidigt som det inte är något. Om en vecka ska vi till Lojo och nu är det första gången som jag hoppas att något skulle ha hänt där nere. Hen är väldigt lågt nere ibland så att jag knappt kan gå som folk, och sammandragningar har jag alla dagar lite nu som då, oftast lite sjuka nu med. Idag köpte jag också ett paket blöjor när vi en gång var i butiken. Nog måste jag väl börja göra alla andra förberedelser än bara kläderna nu snart fast det känns lite skrämmande. 

  

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s