Lillskrinnarn

Länge fick jag söka, men till sist hittade jag ett par begagnade skrinnskor som var tillräckligt små för vår gosse. Nya kom inte på fråga då jag visste att han högst antagligen inte skulle gilla att skrinna ändå och det knappast blir många gånger innan de är för små igen. Men på veckoslutet fick vi dem och på söndagen var vi på isen för att prova. Och till min stora förvåning så var han rätt så ivrig och det gick faktiskt ganska bra! Han kunde stå själv på isen, vilket jag redan tycker är väldigt bra första gången. Sen sa han nog att han var lite rädd, men bara vi höll i ordentligt så gick det bra. På sidan om planen gick han också i snön med dem utan problem, så lite balans måste han ju ha. Man borde ha en sån där ställning som finns i ishallen som han kunde hålla i, då tror jag att han skulle fara framåt själv. Kanske en sparkkälke skulle fungera. Vi ska nog definitivt prova på nytt och bara jag har sluppit magen så ska jag själv försöka våga mig på att stå på skrinnskorna, just nu riskerar jag inte riktigt det och det är tillräckligt tungt att försöka hålla i honom annars också. På måndagen skrinnade de sedan i dagis, där hade det inte gått så bra men det är ju inte så konstigt då ingen där har tid att hålla i honom hela tiden när det finns många barn. Han hade mest krypit runt men varit glad ändå. Roligt när han faktiskt visar lite intresse för något. Jag tror att vi måste släpa ut skidorna igen också och pröva dem. Jag borde väl skida med honom så kanske det skulle vara roligare. Ifjol skidade han kanske två minuter sen var det inte roligt längre. Han är inte så värst intresserad av några sportaktiviteter överhuvudtaget, men kanske det kommer.

  
 Idag är vi hemma, vi har dagisdagar måndag-onsdag nu i januari åtminstone. Så vi tänkte åka till Ingå för att få lite sällskap och kanske åka lite pulka. Jag väntar förstås ivrigt på att få åka till BB. Jag har mycket sammandragningar alla dagar nu men alltid slutar de igen innan de hinner bli regelbundna och ordentligt sjuka. Väldigt tryck neråt har jag också stundvis och lite mensvärk. Jag är så förundrad över hur stor skillnad det är på den här graviditeten och Addes. Då kände jag absolut ingenting, visste inte hur en sammandragning kändes före bf alls, och då bara någon enstaka vid ansträngning. Sen när de började komma så var de genast regelbundna och förlossningen var igång. Nu håller det istället på lite hela tiden, högst antagligen långt före det är dags på riktigt. Nå i vilket fall som helst så minskar ju dagarna hela tiden. 

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

5 reaktioner till “Lillskrinnarn”

  1. Ja så hade jag o sammandragningar men dom tog alltid slut just när ja tänkt nu e de dags 😁 Hoppas hen e snällare me dej en vår pojke va me mej 😉.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s