Förlossningsberättelse

Det är väl dags att berätta om lillasysters förlossning då. 

Måndag 25.1 Jag sökte Adde från dagis och pratade med personalen om att jag inte hade några känningar ännu, mera än förvärkarna som hållit på ett par veckor då redan. Jag var då alltså i vecka 39+1 och rejält fed up på att vara gravid. Vi kom hem och stannade ute. Vi byggde en tunnel i snön och skottade lite snö så att jag fick foglossning from hell, men tyckte då att det kunde kvitta längre. Jag var ute en timme kanske och grejade, sen kom jag in och började laga mat. När vi satt och åt kl.18 började värkarna komma. Genast märkte jag att de kändes annorlunda än tidigare och genast kom de regelbundet, exakt som med Adde, det t.om. började samma tid på dygnet. Vi åt och jag städade undan och började fundera om jag borde ringa efter mina föräldrar som skulle söka Adde. Jag var inte alls övertygad om att vi skulle iväg och föda, men tänkte att det var bäst att de kom och sökte honom ändå eftersom han just skulle i säng och jag tyckte det skulle vara onödigt att sen riva upp honom från sängen direkt som han somnat. Så kl.20 ungefär åkte han iväg med dem och jag satte mig på min nyinköpta jumppaboll för att klocka värkarna lite, jag hade inte hunnit fundera på det tidigare. De kom med 3-4 minuters mellanrum så efter en stund ringde jag till BB för att höra vad de hade att säga. Barnmorskan som svarade var skrattretande, jag började prata svenska och hon satt helt tyst i andra änden, sa inte ett ord men efter en stund hör jag en annan i bakgrunden som undrar om hon ska ta det istället. Hallåå liksom, säg nu då att du inte kan svenska eller något men nej hon satt tyst. Nåjo följande barnmorska var väldigt trevlig och det var sen henne som vi fick ha genom förlossningen också. Vi bestämde att jag skulle stanna hemma så länge som det känns bra, men vi var också välkomna in när som helst och att jag skulle komma ihåg att det ändå tar en halvtimme att köra. Jag satte mig på jumppabollen framför tvn och genast blev värkarna intensivare. En timme efter att jag ringt in så åkte vi iväg, jag visste att skulle vi vänta längre så skulle jag inte klara av bilresan och det var dessutom dåligt före. 22.30 kom vi in, exakt samma tid som med Adde igen. Vi gick till mottagningsrummet och kopplades till kurvan. En halvtimme senare undersöktes jag och var öppen 5-6cm. Wuhuuu det hade hänt något! När vi kom in med Adde var jag bara 1cm öppen så det här kändes bra. Jag bad om epidural, så hon började förbereda för det och för flytt till förlossningssalen och jag fick lustgas så länge. Jag gillade inte den riktigt, det var svårt att andas den och störde mest bara att måsta tråma masken i ansiktet vid varje värk. Inte tyckte jag den hjälpte något heller, fast kanske den gjorde det. Åtminstone sa Ben att den höll mig tystare eftersom masken dämpade, ha ha. Hon hade problem att sätta kanylen, men när allt äntligen var klart och hon skulle börja ringa anestesiläkaren så undersökte hon mig igen och jag var nästan fullt öppen med bara en liten kant kvar. Whaaat hur kunde det hända?! Att ta epiduralen nu hade bara varit dumt och högst antagligen saktat ner allting. Men jag var faktiskt lite förbannad just då, inte skulle det ju gå så här, jag ville verkligen inte ha en förlossning utan desto mer smärtlindring. Flytt till förlossningssalen blev det inte heller utan det var bara att börja krysta och efter 14 minuter föddes hon där i mottagningsrummet, kl.0.11 den 26 januari med fulla apgar poäng. Hon skrek direkt som huvudet var ute och det kändes ganska underligt. Hon missade sin mofas födelsedag med 11 minuter fast hon hade väldigt bråttom. När jag fick upp henne på bröstet så var verkligen alla de där förjävliga smärtorna borta, med ens mådde jag bra igen och var egentligen glad att det gick som det gick. Men sen ville inte moderkakan lossna. Ett par timmar nästan höll de på och kämpade med mediciner, akupunktur, kläm och drag men den kom inte ut. Så det var bara att rullas iväg till operationssalen för att sövas ner och de skulle ta ut den. Det här skedet hade jag gärna hoppat över, jag ville inte lämna Ben och babyn där och var nervös för att sövas ner fast det är ett litet ingrepp. En halvtimme senare vaknade jag när de rullade mig till uppvaket. Där fick jag sen ligga en timme och rulla tummarna, lyssna på skötaren som pratade skit med varandra och bara längta upp tillbaka till mina två. Det påminde lite för mycket om Almas förlossning när jag låg där ensam igen och inte visste något vad som hände. Utan hela det här så hade jag nog kunnat ge förlossningen fulla poäng, trots att det inte blev som jag tänkt mig alls. Men jag har mått bättre än nånsin efteråt, ett par dagar senare kunde jag knappt tro att jag just fött barn och vi fick ju åka hem redan följande dag. Så jo det gick bra, snabbt men bra och det bara bevisade att man inte kan planera sin förlossning så mycket. Nu är det redan över en vecka sen det här, helt otroligt. Så jäkla glad över att hon äntligen är här, frisk och fin, vår lilla fis som ligger här och gnyr bredvid mig. 

  
  

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

21 reaktioner till “Förlossningsberättelse”

  1. Skönt med snabb förlossning! Har väldigt höga förväntningar nu även denna tredje gång. Med Felix börja värkarna ca 11.30 o 14.55 var han född. Blev helt i panik då jag inte hann få epidural. Men mådde ju nog bättre efter. Åt mej lossnade inte heller moderkakan så jag rullades oxå iväg till op salen. Fick tyvärr en ordentlig livmoderhalsinflammation pga det. Men de e nu små saker. I alla fall så har jag nu oxå höga förväntningar att det ska gå fort och smidigt nu oxå. Tillika som jag är lite nervös. Kan det faktiskt gå snabbt och lätt 3 ggr efter varandra? ! Kan man ha sån tur eller kommer ngt att skita sej.

    1. Wow det var super snabbt! Nog skulle man ju tro att det går snabbt nu igen då. Jag mådde också mycket bättre efteråt nu när jag inte hade epidural så bäst var det nog ändå så tror jag. Blir spännande att se hur det går för dig 😊

  2. Otroligr snabbt!
    Ni nämner att ni mådde bättre efteråt nu då ni inte hann ta epidural. Berätta mera. Själv minns jag inte nåt negativt (tror jag) utav epiduralen. Minns bara att jag börja klia mig överallt och att det hörde till. En reaktion på att epin gick bort ur kroppen. Samt att efter att W var född började mina ben skaka okontrollerat. Men kanske det händer utan epin också?
    Så jag e nyfiken på att höra hur ni upplevde den negativt efteråt? ☺️

    1. Jag tycker inte heller att jag upplevde den negativ på något vis egentligen. Men nu efter att ha fött utan så var jag mycket snabbare på benen igen och hade inte alls lika sjukt. Kan ju inte vara säker att det alls hade med epiduralen att göra men så kopplar jag det. Krystandet var också lättare, med Adde tog epiduralen ännu bort värkarna så mycket då att det gjorde det svårt. Mina ben skakade nog nu också, så tror inte det har med epiduralen att göra åtminstone ☺️

      1. Okej, jag är igen glad över att jag just hade fått påfyllning av epiduralen för jag knakade ju ”sönder” i krystningen då W kom ut. Mina fogar gick så till skit så att när medicinen gick ut ur kroppen trodde jag att jag sku dö! Fy fan för smärtan! Skulle säkert egentligen ha behövt rullstol några dagar/veckor! Kunde inte alls röra mig på något sätt. Den smärtan är jag livrädd för nu denna gång😟
        Men hoppeligen knakar de inte denna gång ska vi hoppas!

      2. Usch låter förjävligt! Då förstår jag nog att du var glad för epiduralen. Så var ju nog jag också med Adde och därför ville jag ha nu igen. Men sen efteråt tycker jag ändå att det var bättre utan fast det just då där mitt i det kändes förjävligt.

    2. Upplevde heller inte med första något negativt. Men som Karin skrev var jag oxå mycket snabbare på benen och kroppen mådde ändå på något sätt bättre. Trots att jag oxå hamnade via op salen och ta bort moderkakan. Plus att jag utan epidural kunde lyssna mer på kroppen på något sätt. Kändes som om jag hade mer koll. Fast jag först fick panik då jag hörde att jag inte hinner få epidural 😂 å trodde i ett skede att jag skulle dö av smärtan 😉

  3. Här ha de gått snabbt båda gångerna, bara på några timmar. Sku int ens ha hunni me nån epidural om jag sku ha velat haft en. Fast had redan på förhand tänkt att jag sku klara mej utan. Ingen sticker någå nålar i min rygg!!! 😨😉
    Hon e så fin (å Adde oxå förstås). Å den där bodyn 😍 Stjärnooooor 😍
    Ska ni ta foto på måndag? 🙂

    1. Nå lika bra är det ju att det går snabbt, fast jag just då inte alls tyckte det var bra 😄 Och min kropp hängde inte riktigt med, barnmorskan sa att det kan vara för att det gick snabbt som moderkakan inte sen lossna.
      Stjärnor såklaaart 😉 Jep foto på måndag ☺️

  4. Åååh drömförlossningen…minus moderkakan då 😕 Så skönt att slippa många timmar med pinvärkar. Så nån hjälp har du antagligen haft av alla sammandragningar och förvärkar. Jag hoppas ju också att alla veckor med sammandragningar ska vara till nån nytta 😄

  5. Oj då dramatiskt! Bra att allt gick bra till slut. Jag hade nog dött av tanken att måsta föda utan bedövning men kan tro att adrenalin fungerar ganska bra om man int har något alternativ. Fint jobbat! Och bra namn ni valde 😉
    Läste inlägget genast typ med bloglovin men har haft så svårt att kommentera med telefonens browser. Gör ett nytt försök med en annan nu.

    1. Ja alltså känslorna just då när jag förstod att jag skulle måsta klara mig med lustgasen, fy faan 😄 Men jo det gick ju väldigt bra sen. Skulle aldrig ha fallit mig in att föda utan bedövning annars så egentligen ganska skoj det här så fick jag pröva på det med.
      Jaa, Alicia var också ett alternativ men föll sen ändå för Alissa ☺️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s