Vardag och hjärnskakning

Vi har haft några mer eller mindre kaotiska dagar här. Ni ska få höra. 

På lördagen var vi och hälsade på hos min syster och barnens kusiner. Alissa gillade nog inte det något vidare, hon sov knappt något på hela dagen. På kvällen blev hon sen helt hysterisk och bara skrek. Jag visste inte riktigt om det var magknip eller bara övertrötthet men det pågick en god stund. 

  
På söndagen tog hon sen igen allt och sov hela dagen. Vi var på 4-års kalas på eftermiddagen och hon sov igenom hela kalaset, trots skrikande ungar, skällande hundar och allt annat. Men på kvällen när vi skulle gå och sova började skriket igen, det var definitivt magknip. Hon höll på tre timmar tror jag, kunde lugna sig en stund och nästan somna och så började det igen. Ett tiden lugnade hon sig äntligen, jag ammade och somnade vid två. Fem åt hon igen och så vaknade Adde redan halv sex. Tre timmar sömn var ingen höjdare, jag var sååå slut så sköt upp fotograferingen med Sandra och kröp tillbaka under täcket när jag hade fört Adde till dagis. När kvällen närmade sig blev jag mer och mer stressad, skulle hon börja skrika igen? Hon blev missnöjd ganska tidigt, ville bara ligga på mitt bröst och jag var förberedd på en tung kväll igen. När Adde gått och sova tänkte jag ändå pröva att amma i sängen och se om hon skulle somna. Hon var helt hysterisk medan jag bytte till pyjamas och jag trodde aldrig det skulle gå, men hon åt och somnade och sov snällt. Halleluja! Vi fick en bra natt. 

Så på tisdagen vaknade jag ganska utvilad, definitivt bättre än på måndagen. Vi åkte iväg för att ta de där bilderna som inte blev av på måndagen. Vi hann bara fram så ringer de från dagis och säger att Adde har fallit och slagit huvudet och vi måste åka och visa honom. Nice! Ben söker honom och åker till sjukhuset med honom. Vi försöker få lite bilder knäppta snabbt, med en pigg bebis och en till pigg lite större bebis. Lite svettigt men vi klarade det. Jag åkte iväg mot Ekenäs för att hastigt uträtta lite ärenden, Ben ringer och säger att allt är bra med Adde, puh. När vi precis kommit hem ringer han igen att Adde har börjat spy och de måste åka tillbaka. Shit! Jag går hemma och vankar och väntar att de ska ringa. När han väl gör det är det inte med det beskedet jag hoppas på, utan de måste åka vidare till Jorv för där har de röntgen och barnavdelning. Den jävla känslan, och att dessutom inte kunna åka med själv. Jag ville inte släpa med Alissa dit, och dessutom verkade det som om han skulle måsta stanna över natten där. Det var nog den längsta kvällen nånsin, att sitta hemma många kilometer ifrån dem och vänta på besked. Såklart fick de vänta en evighet där också, men han hade mått mycket bättre när de kom fram redan och han fått sova en stund. Till sist behövdes ingen röntgen utan bara läkarundersökning och de slapp hem till natten. Vilken lättnad! Inatt fick vi sen väcka honom och se att allt var okej. Idag mår han mycket bättre, trött ännu bara och så har han blivit flunssig till på köpet men huvudet mår bra. Han skrämde oss rejält igår och jag hoppas verkligen vi inte behöver gå igenom det här flera gånger. Nu får det gärna vara lugnt och tråkigt en lång tid framåt. Alissa har börjat med Cuplaton droppar nu för att hjälpa magknipet och jag tror och hoppas att det hjälper. 

  

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

6 reaktioner till “Vardag och hjärnskakning”

  1. Nej usch o fy! Minns i somras då Felix föll o slog hål i bakhuvudet. En hård smäll o blodet bara forsade! Ilfart till salo sjukhus. Har aldrig varit så rädd. Sov inget den natten. Men som tur såg det värre ut än det visade sig vara. Jäkla ungar som måste skrämma en så!

    1. Ja verkligen! Adde föll i somras också och vi hamnade in på koll, men då var det ingenting. Nu skrämde dom mig nog rejält när han måste till Jorv och det var tal om röntgen. Fy usch.

  2. Usch, vardagen prövar er genast från start. Minns en gång när Liam föll från en såndär repstege i Lejonparken. Glömmer aldrig det där ljudet när huvudet klonkade mot den hårt packade sanden. Kämpa på med magknipet och hoppas det lättar med cuplaton. Skönt att du får vila när Adde är på dagis, passa på och njut!

    1. Ja verkligen! Stackars dagispersonalen var helt ifrån sig också. Tur så tål de ganska mycket de där små huvudena. Nu väntar jag nog bara på vanlig tråkig vardag här 😁

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s