Gamla sår

De senaste dagarna har det hänt mycket som har rivit upp alla gamla minnen hos mig. Det handlar om vänner och bekantas graviditeter, de kanske har varit i samma vecka som Alma föddes, eller så har det varit problem med hjärtljud och extra kontroller på sjukhuset. Minsta lilla för mig tillbaka till de där två kaotiska dagarna då före julen 2014. Plötsligt står jag där i köket helt lamslagen och bara ryser i hela kroppen och kan inte förmå mig att göra något. I minnet är jag tillbaka där då allting hände och allt det där minns jag så smärtsamt väl. Tiden efteråt minns jag sen knappt alls, men det som hände före hon föddes är fastetsat i minnet. Särskilt känslorna som jag hade då. Ibland känns det som om jag kanske borde bearbeta allting ännu lite, men jag vet inte. Särskilt den där turen till mödrapolin här i Ekenäs där allting började har nog blivit lite av ett trauma. Men jag klarade ju av att vara tillbaka där när jag väntade Alissa och jag klarade t.om. av den där förjävliga ctg kurvan som jag helst hade sluppit för all evighet igen. Det är väl bara att låta de där minnena komma ibland och alla känslor med dem. Hellre det än att stänga inne allt. Nu är allt ändå bra med alla inblandade och jag är evigt glad för det. 

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

6 reaktioner till “Gamla sår”

  1. Lilla vännen ändå 😘 du ska absolut låta känslorna komma. O var inte sen med att begära professionell hjälp, tror int att man kan bearbeta nåt ”för mycket”. Kram 💗

  2. Ut me de bara! Sök hjälp om du känner för de! Själv ha jag ju int vari å tala me nån professionell, men jag pratar om de med såväl bekanta som obekanta (vare sej dom vill eller int 😋) å de tycker jag hjälper mej myky.
    Med mej får du ju jättegärna tala om de oxå om du vill. Du pratar, jag lyssnar…å så kanske jag gråter en skvätt oxå men de e nu int så farligt 😊

    1. Det hjälper nog alltid att prata om det. Gråter gör jag ännu också nästan varje gång. Det har nog blivit lite något trauma åt mig de där dagarna, allt hände så plötsligt och snabbt. Och det var så mycket och vi drogs bara hit och dit.
      Vi måste träffas snart 💗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s