Förkylningarnas höst

I år har det nog verkligen varit förkylningarnas höst hos oss. Och värst har förstås Alissa drabbats. Helt plötsligt på fredag eftermiddag började snoren rinna igen och hon blev riktigt kraklig. Fredag-lördag natten hostade hon så vi trodde hon skulle storkna hela natten. Lördagen var hon sen snorig och lite hängig hela dagen, på kvällen kändes hon varm så hon fick en suppare när hon gick och sova och jag prövade med husmorsknepet lök vid sängen mot hostan. Hon hostade som en tok en timme efter att hon lagt sig men sen knappt något på hela natten. Så kanske det hjälpte? Lukten var ju förfärlig och jag tänkte redan att jag aldrig kommer att kunna sova i stanken men tydligen så gick det ju. Snoren rinner ännu och hon är nog inte riktigt på topp men jag hoppas att det börjar lätta nu. Jag ska lämna henne ifrån mig en hel dag för första gången på tisdag då jag måste jobba en morgontur och det känns tillräckligt surt som det är utan att hon ännu till är sjuk. Två dagar nästa vecka ska jag jobba åtta hela timmar, hur jag ska få igång hjärnan så mycket återstår att se, haha. Alissa ska vara en dag med mommo och mofa och en dag med pappa. Nog blir det bra för oss alla tror jag bara vi kommer in i det. 



Vi hann med pulkapremiär också före flunssan kom. Hon gillade det nog, först skrattade hon men sen var hon ganska stoneface. Nu känns det som om vi har varit allt för mycket inne redan vilket är synd i det här friska vädret. 

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

7 reaktioner till “Förkylningarnas höst”

  1. Jag tycker det blir jobbigare för varje barn att lämna ifrån mig dem till nån annan att skötas. Jag vet inte varför. Tomas var för ett par veckor sen ett veckoslut hos sina föräldrar med alla barnen och jag fick sova ostört 2 nätter . Jag höll ju på att gå i bitar. Njöt inte alls så som jag trodde jag skulle göra. O då va barnen ändå med sin pappa. Jag e säkert knäpp på riktigt 😂

    1. Jag känner mig ju som världens jopel som tycker det ska vara jobbigt att lämna dem med pappa på kvällarna 😂 Och nu ska hon ännu till vara en dag med mina föräldrar, min lilla mamis hur ska hon överleva?! 😂 Jag vet ju att det kommer att göra riktigt gott åt oss båda men nog känns det jobbigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s