Pepparkaksbak till Alma

Idag när Adde är ledig från dagis så tänkte jag att det skulle passa bra att baka pepparkakor. Så vi ställde igång här på förmiddagen och han är så duktig nu, kavlar för brinnkära livet och trycker ut alla pepparkakor. Sen fixade jag ännu lite glasyr på dem. Jag vet inte varför jag alltid envisas med den där köpta glasyren för herregud ett sånt klämmas det är och inte blir det ju direkt så snyggt alla gånger heller. Nu krampar handen som aldrig förr. Men vad gör man inte för barnen. 


Vi bakade några änglar också åt Alma och skrev hennes namn på en. Jag kände en sån enorm saknad just då. Tänk att vi borde ha en liten snart 2-åring med här och baka. Det känns helt stört att tänka på. Jag kan inte förstå att det har gått två år redan. Min älskade lilla flicka. Jag märker bra att det är december nu och hennes födelsedag närmar sig och julen med den. Det känns som en klump i bröstet hela tiden. Jag älskar att fixa inför julen, det är min favorit högtid men nuförtiden påminner den så mycket om det vi inte har också. Som jag sagt tidigare så är det på sätt och vis helt skönt att just julen påminner om Alma. Och med tiden tror jag att det kommer att vara endast med värme som jag tänker på henne när vi grejar inför julen. Men än så länge så är saknaden allt för stor och det känns tungt att hon inte är här med oss. På sista tiden har jag väldigt ofta sett en skugga bredvid mig eller särskilt i hallen hemma hos oss. Som om något fladdrar förbi. En kväll när jag kom hem från jobbet och körde upp på gården så trodde jag att der var en hare eller något som sprang bredvid bilen på gräsmattan, men varje gång jag tittade ditåt så var där inget. När jag tittade framåt igen så var det något vitt som for där i ögonvrån. Alma är med mig allt oftare. 

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

7 thoughts on “Pepparkaksbak till Alma”

  1. Och så sitter jag här och blir så berörd och ledsen att det svider i ögonen ❤️😥 Alma finns närmare än du tror! ❤️

    1. Högtider är annars redan alltid värre, som du säkert vet, men julen är nog värst. Eller det är just tanken på hur det ”borde vara”. Kram ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s