Lite flummiga tankar om sorgen

En sak som jag har märkt efter att vi mistade Alma är att jag reagerar väldigt starkt på hur folk uttrycker sig om saker. I början fick vi höra väldigt mycket klumpiga kommentarer. Men de flesta menade ju bara väl och så kom det liksom ut lite fel. Jag förstår hur svårt det kan vara att säga något klokt i den situationen och jag vet också att många var rädda för att säga något dumt som gjorde oss ledsna. Sällan blev jag arg då, jag hade liksom inte energin till det och jag var bara glad att man sa någonting överhuvudtaget. Det är nu senare som jag kan bli riktigt arg på vissa idiotiska kommentarer. Samtidigt som jag kan reagera starkt på att hur folk säger vissa saker. Som att man kanske säger att det värsta som kan hända en är att hunden dör, eller att ens barn är sjukt (och då menar jag en sjukdom som lätt går att bota, inget annat). Här förstår jag ju också att för en del är det här verkligen det värsta som kan hända och som de varit med om i sitt liv. Och tur är väl det. Det känns bara så futtigt för mig. Jag vet att man inte kan och ska jämföra såna här saker, alla upplever allt olika. Men när jag möter en sån där formulering så reagerar jag ändå. Jag hade nog kommit lätt undan i mitt liv före Alma. Den enda nära släkting som dött var min farfar, och då var jag också ännu så pass liten att det inte påverkade mig så mycket. Men så plötsligt så kom den största chocken och sorgen av dem alla. Jag undrar ofta om det någonsin kommer att kännas som en självklarhet att det hände och att hon fanns. Det är ännu så ofattbart att jag ibland får nypa mig i armen. Men jag vaknar ju inte, det är verklighet. Jag är också livrädd för att något ska hända Adde eller Alissa. Jag klarar vad som helst men inte att de dör. Jag förstår verkligen inte hur folk går vidare i livet när ett äldre barn dör. Det var en sån förlamande sorg redan efter Alma, och för mig är det en självklarhet att det skulle vara tusen gånger värre när man haft barnet här längre och lärt känna den här lilla typen ordentligt. Adde pratar ofta om hur ledsen han är för att Alma inte fick vara här med oss och hur tråkigt det är att vi inte kan hälsa på henne där i himlen. Och visst fan är det det, tänk om man kunde få hälsa på någon gång. Jag vill tro att hon finns där någonstans och väntar på oss den dagen det blir vår tur. Men är hon en liten baby då, eller är hon äldre? Jag tänker ju mig att äldre mänskor stannar i den åldern de dör i, men en baby då? Ibland föreställer jag mig henne precis som hon var och ibland som en liten flicka. Jaa det blev nog ganska flummigt det här. Men det är precis så som mina tankar är i dagens läge när det gäller Alma och sorgen efter henne. 

Annonser

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

14 reaktioner till “Lite flummiga tankar om sorgen”

  1. ❤❤ Adde är så härlig med sina tankar ❤ Jag tror också starkt på att Alma finns någonstans och kollar på er och önskar att hon hade varit här med er. Kram 💖

      1. Det är så härligt när barn uttrycker sådant där ❤ viktigt att de vågar prata om sånt. Här har vi liknande med mofasaknaden.

  2. Helt klart tittar nog Alma till er💗

    Här ifråga sätter W varför vi tänder ljus på graven om Linus e i himeln … svår ekvation även för en vuxen att förstå!

    1. Den frågan har jag faktiskt väntat på men han har inte funderat på det, ännu iaf. Jag tycker det är så skönt när de vågar fundera och prata om det ❤️

  3. Mer eller mindre klumpiga kommentarer ha man hört jo. Men, som du skriver, int menar ju folk illa. Ibland blir de bara så fel 🙄
    Alma finns nog alltid med ett, på ett sätt eller annat 😘

    1. Nej så är det. Särskilt då riktigt i början sa nog folk så mycket underligt ibland. Tror folk blev halvt i panik och inte visste vad de skulle säga och så kom det nånting helt trögt. Sen finns det ju alltid de som nu bara inte kan tänka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s