Lättad

Jag antydde ju tidigare att jag hade något som jag oroade mig för. Det är Alissa som nu i snart fyra veckor har haft en blå bula på ryggen under ena skulderbladet. Hon föll mot matstolen samma dag som vi sen märkte det så vi antog att det var ett blåmärke. Efter en vecka utan förändring ringde jag rådgivningen för att höra hur länge det inte var något att oroa sig för. Nå hjälpen därifrån var inte så stor. Men vi väntade en vecka till sen beställde vi läkartid. Efter att två läkare inte kunde säga säkert vad det var så fick vi tid till ultraljud den här veckan. Igår fick vi äntligen svaret och allt är lugnt, inget att oroa sig för. Det är någon slags samling blodkärl där under huden, liknar ett hemangiom. Nu ska det bara hållas koll att det inte växer mycket för då finns det risk att det börjar blöda. En väldig lättnad att äntligen med säkerhet veta att det inte är något farligt. Men allt tusan ska det måsta vara också. Är det inte den ena så är det den andra som har något mystiskt på g eller som det händer något åt. Adde hade också ett affekt anfall förra helgen, det var det första på väääldigt lång tid och han höll på att skrämma slag på mig. Man blir aldrig van med det heller. Älskade ungar, om man bara fick en försäkring om att ni kommer att hållas friska och hela.