Barns hobbyn

Nu tänker jag inte ens be om ursäkt för långt uppehåll. Det är så här det är just nu, livet är hektiskt och bloggen är långt ner på prioritetslistan. Men jag vill inte ge upp den helt ändå. 

Idag funderar jag på barns hobbyn och hoppas att jag ska få höra era åsikter om det också. När har era barn börjat sin första hobby? Vad är passlig mängd för åldern?

Jag blir lite störd på folk som gnäller att det är så fullt upp med barnens hobbyn. Måste de verkligen ha så många då? Adde har ingen hobby ännu. Han är 5 år och har aldrig heller visat intresse för att börja med något. Jag tycker det räcker bra till med dagis och sen att vara kvällarna hemma. Och då är han ju inte ens alla dagar i dagis utan bara tre/vecka, så undrar hur det känns sen då jag jobbar och han är på dagis heltid. Nu har jag ändå funderat om han kanske skulle prova på en sak. Någon jumppa tänkte jag på men jag var lite sent ute med anmälningar till hösten när jag dessutom var så dåligt insatt i vad det finns. Så tänkte jag att vi kanske skulle höra oss för med brankis för han är ju väldigt intresserad av brandmän och jag vet av erfarenhet att FBK är en super hobby. Men vi ska se lite, jag har inte tagit något beslut ännu. Och det är nog absolut max en hobby ännu för honom. Han hinner nog pröva på allt ännu, det är ingen brådska när man är fem år. 

Annonser

Ingen mjukstart

Nej det blev nog ingen mjukstart tillbaka på jobbet efter semestern för nån av oss. Vi har inte varit hemma samtidigt på hela veckan förrän igår eftermiddag. Puh! Själv har jag börjat jobba lite kvällar i butik igen utöver mitt vanliga jobb här hemifrån. Men det är mest ett inhopparjobb och mängden turer varierar mycket. Nu hoppas jag på en lugnare vecka därifrån för jag har lite annat att ta igen. Adde är tillbaka i dagis tre dagar i veckan och det var riktigt ovant att föra honom på morgnarna och att sen vara på tumis med Alissa hela dagen. Idag vaknade han upp flunssig så får se hur veckan blir med det också. Alissa och jag ska börja i musiklekis nu inkommande vecka. Jag vill gärna ha något program där hon kommer ut bland andra barn och blir vanare med det. Sen väntar vi också på att familjecafét ska börja igen i september. Det är vardagen här just nu. Det börjar också sakta kännas som höst i luften och kvällarna är så mörka att vi har börjat ha tända ljus. Riktigt mysigt nog trots att jag hoppats på lite varma dagar ännu nu i augusti-september. Aijoo och så ska vi ju inte glömma att Alissa har varit tuttfri i över två veckor nu, det är stort! Tack till mitt plötsliga infall att testa en kväll. Jag ska försöka komma igång med bloggandet lite bättre nu igen också bara vi får vardagen att rulla på ordentligt här. 


Semester

Kan ni tänka er att det faktiskt har känts som semester nu fastän vi båda jobbat lite på sidan om. Förra helgen var vi på bröllop och hade äntligen första barnfria natten sen Alissa föddes. En väldigt rolig fest. Söndagen var såklart sen trööög. Herregud man orkar ju inget mera, ska man skylla på barnen eller åldern?! I veckan har vi gjort allt och inget. Grillat, cafébesök, Rehndahls djurgård i Kyrkslätt, Alissas första McDonalds, bastu, Arne Alligator, kalas mm. mm. Inga stora grejer men tillräckligt för att det ska vara annat än vardag för alla. En vecka ännu semesterliv sen får vi väl knega på ett år igen innan följande gång. 




Saknaden som hänger där

Ibland känns det som om jag hade en slöja som hänger runt mig. En slöja av sorg och saknad. Den har bleknat med tiden. Ni vet, först var den becksvart och det gick inte att se igenom den, men nu är den ljus, lite så där som ett myggnät, man ser bra igenom den men den hänger där och sikten är inte helt klar. Eller är det kanske dimma, vissa dagar tjockare dimma och vissa dagar är det nästan klart väder. Jag saknar henne, min lilla flicka.

På helgen var det första gången som jag rättade någon när den sa att vi har två barn. Jag har inte haft orken tidigare fast det alltid känns lika fel då någon pratar om två barn, de är ju tre. Som jag visste så blev det en spänd stämning efter det här, folk blir alltid så obekväma och vet inte vad de ska säga. Jag förstår dem, och jag fiskar verkligen inte efter sympatier utan för mig är det bara viktigt att hon också räknas. Alma är också vårt barn, vi har tre barn. 

Jag kan ofta se en skugga i ögonvrån, en liten skugga som ett barn. Jag tror alltid att det är Adde eller Alissa som är där men så vänder jag mig om och det är tomt. Det är nog Alma som springer omkring här, alltid med oss. 

Sommartakt

Sommartakt råder här i bloggen men minsann inte i livet. Det har varit mycket program hos oss, hela tiden händer det nånting. Vi bodde några nätter i omgångar hos mina föräldrar när de var på resa. Där passade jag på att tvätta våra stora mattor som jag inte får på tork här hemma. Tyvärr så lyfte jag också så att det knakade till i ryggen och jag var halvt invalid förra veckan. Den här veckan har det varit bättre och idag gick jag på behandling och fick höra att min rygg var krokig som ett S så kanske inte så konstigt att det inte mått så bra. Jag och Ben har gått och sett på Footloose förra helgen. Vi tyckte båda att den var riktigt bra. Det är många år sen vi sist har varit på sommarteater, skäms när man ännu till bor så nära. Så har det varit lekparksträffar, mycket jordgubbar och en hel del jobb. En dag till och sen har jag två veckor semester. Nästan iaf för jag ska jobba lite extra i butik. Det går liksom inte att bara vara. Nu på helgen är det också som vi äntligen ska ha båda barnen borta övernatt och gå på bröllop. Jag har nog allt för höga förväntningar för helgen, men roligt och skönt ska det bli. Ja det var väl en liten update om livet just nu. Adde fyllde 5 och igår blev Alissa 1,5 år. 



Fem år

I fem år har vi nu varit föräldrar. Den bästa och viktigaste titeln man kan ha. Igår fyllde vår Adde fem år. Och idag har vi kalasat hela dagen. Kakor, gäster, ballonger och paket. Kalaskrapula lider vi nog alla av just nu. 




Fem år, det är nog en bra ålder. Han är så stor och förståndig samtidigt som han ändå ännu är liten. Väldigt snäll och omtänksam, dagligen får man komplimanger av honom. Samtidigt som han börjar kunna vara lite uppkäftig och ibland säger fula saker fast han nog vet att han inte ska göra det för genast säger han förlåt innan man ens har hunnit kommentera det. Han måste väl pröva ändå vad han får för reaktion. Så stora krav har han inte ännu. När jag frågade vad han ville göra på sin födelsedag så ville han leka med Alissa, pussla och cykla. Det fick han såklart. Han snappar upp allt som man säger och lär sig mycket nytt hela tiden. Samtidigt har han svårt när det är något som han inte kan direkt, han vill inte öva när han misslyckas. Men när han sen efter många om och men övar och lär sig så är han världens stoltaste. Vi tränar mycket på det här, man kan ju inte kunna allt direkt utan man måste öva och lära sig. Världens bästa, envisa, omöjliga, kärleksfulla, fantasifulla pratkvarn. Du som gjorde oss till föräldrar den där tidiga morgonen för fem år sen. Du som driver oss till vansinne alla dagar och får oss att skratta så vi gråter med dina historier. Älskade Adde. 

Lunkar på

Jodå livet lunkar på här. Vi tog det riktigt lugnt hela veckan och har sen haft en händelserik helg istället med kalas, traktorutställningar och diverse besök. Dessutom har det ju varit härligt väder den här helgen. Jag har känt mig lite piggare nu under helgen, så där psykiskt piggare för fysiskt är jag nog trött. Kunde behöva en helg med bara sömn känns det som. Nu ser jag fram emot en lugn vecka igen med några dagar i föräldrahemmet. Sen blir det kalasfix i slutet på veckan för på fredag har vi en 5-åring i huset. 

Vi besökte Sutarkulla pop up cafe en dag i veckan, rekommenderar!