Dagarna bara flyger iväg som vanligt. Jag tycker att vi har haft en bra blandning av program och hemmadagar nu. Jag märker att jag blir stressad av att hela tiden ha program och åka nånstans och orkar inte riktigt med det just nu. Men idag drog vi iväg hem till Addes dagiskompis på picnic och för att se på djuren hos dem tillsammans med andra mammor och barn. Roligt för honom också att träffa sina kompisar från dagis som han ju inte ser så mycket nu. Det kom mycket tankar i huvudet på mig när jag såg på pojkarna som lekte där. De är så stora och förståndiga nu de där snart 5-åringarna samtidigt som de ännu är så små. Jag märker att de alla beter sig väldigt lika, hör det sen till åldern eller smittar de av sig på varandra vet jag inte. Det som gör mig ledsen är att det nu förekommer en hel del sånt att någon inte får vara med, man stänger ut någon ur leken eller säger mindre trevliga saker åt andra. Mycket tjafsas emot varandra, så där som att man muckar gräl. Vi pratar ganska mycket om det här hemma, att alla ska få vara med och att man inte ska vara uppkäftig, eller vad man nu vill kalla det. Och jag försöker alltid få honom att tänka hur det känns för honom när han inte får vara med, och om han vill att det ska kännas så för andra. Det här är väl sånt som kommer med åldern om man sen vill det eller inte. Men jag försöker verkligen få honom att förstå att man ska vara snäll mot andra. Jag tycker redan att det går bättre här hemma också efter de här första veckorna. Jag behöver inte bli totalt galen varje gång utan han lyssnar snabbare och gör som jag säger. Och innerst inne är han ju världens goaste och omtänksammaste, särskilt mot yngre barn. Det som också är intressant är att de som alltid har varit försiktiga och kanske lite mer på sidan börjar ta mera plats och visa upp samma sorts beteende. Men jag tycker inte att man kan avfärda allt heller med typ ”boys will be boys” utan lite vett får man väl försöka få i de här killarna innan de börjar spåra ut. Adde har ju alltid varit väldigt framåt och social och försökt bestämma över alla andra. Så på ett sätt är det ju bra att han får märka att han inte kan bestämma allt vad andra ska göra. Här hemma är han helt hopplös med att exakt dirigera Alissa med allting. Som tur så börjar hon nog också ha en egen vilja nu och säger ifrån ordentligt. Ja men det blev väl lite svamligt det här med mina tankar. Vi avslutar med någon bild på dem som ger mig dessa tankar.
