Senaste vardagssvamlet

Hej där! Hur är läget så här när hösten har hittat hit på riktigt? Jag har inget så intressant att komma med, men tänkte ändå berätta lite vad vi har gjort och tankar och så där. Svammel ni vet. 

Helt otroligt att det är oktober redan! September kom och gick. Vi gick på marknaden, Adde åkte några karuseller och vi gick ett par varv i gångarna. Vi gick inte ens genom hela marknaden utan när vi hittat det vi skulle köpa så gav vi upp. Det räckte liksom för i år. 


Vi har jobbat mycket den här hösten hittills. Sällan är vi helt lediga båda en kväll, men som tur så har vi båda jobb vi kan göra hemma. Vi har ändå försökt ta oss lite tid tillsammans och gick t.om. på bio för första gången på 6 år tror jag. Det ska vi verkligen försöka göra oftare. Kvällarna har också blivit mera våra nu igen då vi äntligen fått Alissa att börja somna själv i rummet nu. Det är en sån vinnarkänsla att äntligen kunna lämna henne där i sängen och själv gå ut och hon somnar själv. Inga flera kvällar där vi sitter upp till en timme med henne och bara väntar att hon somnar. Härligt!


Oktober är månaden då man uppmärksammar barn som dött. Det börjar bli mörkare ute och man märker att vi närmar oss vintern och det får alltid mina känslor att komma mera upp på ytan. Det känns ofattbart att det snart är 3 år sen Alma föddes. Jag kan ha så mycket underliga tankar ibland. Som det här med hur många barn vi vill ha. Vi är båda ganska så överens om att vi är klara nu, vi har det bra så här och orkar inte flera gånger. Adde har ett syskon här och det är jag glad för. Men så kan jag börja tänka att tänk om någon av dem dör, då är den andra ensam, kanske vi borde försöka få ett barn till? Det är så svårt att slappna av och tänka på framtiden ibland. 


Men jaa, det rullar på här. Inga stora saker händer och det är jag ganska glad för just nu. Vi har det bra, och så här får det gärna fortsätta. En lugn och tråkig vardag. Eller jaa tråkig är den nog inte direkt med våra busungar, det är nog fullt upp med dem ibland och det känns som om jag kommer att vara gråhårig innan jag är 30 ibland. 

Publicerat av

kaaarins

Karin heter jag, 28 år och bor i Snappertuna i ett gammalt egnahemshus som är ett evigt pågående renoveringsobjekt. Jag jobbar som bokförare och bloggar om min vardag, mycket om småbarnslivet med barnen födda 07/12 och 01/16 och vår lilla ängel 12/14.

Lämna en kommentar